Utskrivna från neonatal.

Idag har vi varit på neonatal i karlskrona för läkarundersökning samt utskrivning.
De har gått upp bättre denna gången än förra.. och deras utskrivningsvikter ligger på:
Alice 50cm, 2880gram.
Elliot 50cm, 2640gram (Skrev fel med 100g på fb).
De är minsann inte stora ännu, men de har ändå växt en hel del sen de föddes för
en månad och en dag sedan. Vid födseln:
Alice 45cm, 2350gram.
Elliot 44cm, 2000gram.
 
Sköterskorna på neo har skrivit en sammanfattning som de skickat till bvc, de har även
ringt bvc och pratat in på deras telefonsvarare om att vi behöver en tid på fredag för att 
kolla vikterna samt mäta Alice huvudomfång. Hennes huvudomfång hade nämligen ökat
lite "för" mycket sen förra veckan. Fortsätter det öka så kommer vi bli tvugna att göra en 
röntgen på huvudet för att se så allt är som det ska.

121217

Imorgon ska vi bort till neo i karlskrona. Vi kommer med all säkerhet bli utskrivna.
I torsdags var de här för hembesök, de har växt sig långa nu bägge två. 
Alice var 49cm lång och Elliot 50. Däremot har de inte gått upp så mycket i vikt.
Alice väger runt 2.7 och Elliot runt 2.5. Ska bli spännande o se hur mycket de växt 
till imorgon! :)

3 December

Idag var de här på hembesök från neo för att väga tvillingarna.

De senaste två nätterna har jag börjat med att bara amma dem
om natten. Vi är så dödens trötta att det är en pina att stiga upp för
att värma mjölk åt dem och sedan mata med flaska/sond. Därför
tänkte jag testa att endast amma. 
Har varit himla nervös inför vad dagens vikter skulle bli.. rädd att de
inte skulle ha gått upp någonting pga detta. Men jag behöver absolut
inte oroa mig mer! De har gått upp mer än någonsin tidigare!
Sen i torsdags har Alice gått upp 90g och Elliot har gått upp 160g.
Alice väger nu 2540 gram och Elliot väger 2360 gram.
De växer som tusan!
Jag ska nu börja minska mängden mat i Elliots sond med 20ml.
Vi vill ju slippa den så småningom så det känns skönt att kunna börja
dra ner på det nu.
På torsdag ska vi på återbesök/läkarundersökning på neo i karlskrona,
samt göra höftledscreening. :)

Neonatal, dag 7 och 8.

Igår var det en sköterska härinne och diskuterade hemgång med oss.
Hemgång med hemsjukvård.. bebisarna kommer fortsätta sondmatas hemma,
i samma mängd som här- dvs helt. Men jag ska även försöka amma som bara
den så att de lär sig! 
Elliot är superduktig.. han vet hur man ammar och kan ligga till bröstet långa 
stunder, men han är fortfarande trött och orkar inte riktigt till alla mål.
Alice var superduktig innan men hon verkar ha tappat det. Hon ammar inte alls..
hon får oftast inget ordentligt tag men OM hon skulle få det någong gång så bara
grimaserar hon och spottar ut nipplen igen. Det är frustrerande!
Igår när jag och sköterskan pratade så bestämde vi att vi bara ska halvamma dem..
och ge hälften ersättning. Jag ska med andra ord inte dubbelamma!
Vi kommer få låna med oss en medelaflaska hem härifrån för att testa. Jag vill ju
inte förstöra amningen genom att ge ersättning så därför kommer vi ge ersättning 
med en flaska som är utformad som ett bröst.
Sköterskan plockade ihop en himla massa åt oss.. sprutor, koksalt, blöjor, tejp till
sonden, amningspump etc... som ska med hem. 
Barnen hade gått upp några gram och vägde under morgonen 2300 samt 2100.
 
Inatt hade sköterskorna dem.. det har de haft varje natt för att jag ska få sova.
Superskönt! Barnen har gått upp ytterligare några gram till idag.. trots att de var nybajsade
vid vägningen. ;) Alice väger 2328g och Elliot minns jag inte. Ska kolla upp det. :) 
Idag ska vi hem!!! Allt står här färdigpackat, vi är i ordning och barnen håller på att 
matas just nu så de är mätta vid hemresan. Nu väntar vi bara på familjen.
SÅ fruktansvärt underbart! Och så verkligt! Nu är familjen hel! Komplett! Nu kommer 
det inte kommer några fler barn i vår familj, fem räcker.. så nu åker vi hem och påbörjar
vårt nya liv som fembarnsföräldrar! 
Imorgon kommer hemsjukvården till oss för att väga tvillingarna på nytt.. 
Håll nu tummarna för att allt ska gå bra där hemma för oss..  trots fortsatt sondmatning!
 
Nu ligger de ute på "webbisar" också! :)

Neonatal, dag 5 och 6.

Tanken var att jag skulle uppdatera varje dag.. men igår var det "en sådan" dag.
Alltså.. en sån där dag då man bara sitter och lipar, mår skit och inte orkar någonting!
 
Personalen hjälper mig med att ta barnen om nätterna så jag ska få sova.. det är verkligen
supersnällt av dem och superbehövligt! Jag vet inte hur jag skulle orka annars.. trots att
de tar dem så är jag ju supertrött! 
Det är verkligen inte lätt att vara själv med tvillingar som både ska sondmatas och ammas
samtidigt. Inte heller lätt att hinna med o pumpa, byta blöjor, sova, äta, duscha och gå på toa..
Hur det ska gå sen när jag kommer hem med de små vet jag inte. Det kommer bli helt
sjukt jobbigt! Jag är glad att pappan får extra dagar att ta ut i början. 
Jonas kommer kunna vara hemma till i slutet av januari. Det kommer behövas!

Igår rullade de in barnen till mig vid sju.. de skulle mätas, vägas och tempas innan maten så
det gjorde vi direkt.
Alice: 2215g, 46cm, 37.3 grader.
Elliot: 2050g, 46cm, 37.1 grader.
 
Jag kände mig väldigt ensam igår. Det var min födelsedag.. o vår bröllopsdag och här satt jag
"själv". Ja, jag har bebisarna här.. men det är inte samma sak. Jag saknar min familj något
otroligt! Jag saknar barnen där hemma och jag saknar Jonas så det gör ont! 
Förra månaden låg jag inlagd i två veckor.. nu har jag legat inlagd i ytterligare 2,5 vecka.
Jag känner mig otroligt ensam!
Mamma och pappa kom igår kväll. Det var underbart att ha dem här.. att sitta o prata om allt
möjligt, få visa dem bebisarna och ja.. att bara få ha dem här.
Men när de skulle åka hem så blev jag superledsen igen. Jag vill inte vara här själv mer!
Jag är gärna kvar här.. det är inte det. Det är bara det att jag inte vill vara här själv längre nu!
Halva dagen bestod av tårar igår. :(
På kvällen gick jag upp till bb en stund.. där pratade jag av mig med Annie och Kalle lite, fick
min spruta och sen var det dags för matning här nere igen. På natten tog barnmorskorna hand 
om bebisarna. De förstår att det är väldigt jobbigt för mig, plus att jag har en sån enorm 
huvudvärk fortfarande så det tycker jag ska få sova om natten.

Idag kom barnläkaren in och pratade med mig. Hon verkade förstå min ensamhet..
hon sa att om jag känner någon som kan komma hit och "bo" med mig så får jag gärna
"byta ut" pappa. Annars får man ju inte ha besök ab andra än pappa, syskon och mor/farföräldrar. Men jag känner ingen som kan det. Tyvärr.
Hon började prata om hemsjukvård.. och hur jag känner om det.
Och ärligt talat... jag har suttit och sagt att jag ska vara kvar här tills vi får åka hem på riktigt.
Tills bebisarna inte behöver sina sonder med. Men alltså,.. nu känner jag bara att jag vill hem!
Jag ringde och pratade med Jonas om det och vi kom överens om att ge det ett försök. 
Så om Alice vikt vänder i helgen så att hon börjar gå upp (Elliot har redan passerat födelsevikten) så åker vi hem på söndag. Vi fortsätter isåfall med hemsjukvård och om vi känner att det inte fungerar så har vi ett rum som väntar på oss här på neo.

Neonatal, dag 4.

Vid sju kom personalen in med våra underbara små bebisar.. 
då hade jag fått sova sen matningen vid ett. Så himla snällt av personalen! :)

Huvudvärken började jag känna av med en gång på morgonen.. den blir bara
värre och värre för var dag.. det är fruktansvärt jobbigt! Men personalen är underbar
och väldigt förstående.
Pumpningen gåt bättre och bättre.. idag har jag fått ut mycket mer mjölk än innan.
Det är bra! Idag har även båda barnen fösökt sig på att amma.. de får ligga intill
varje dag men de har inte riktigt orkat. Det gör de ju inte nu heller, men de försöker
iallafall! Underbart med små framsteg! :)
Idag bytte de ut vatten/värmemadrassen mot en vanlig madrass och andningslarmet togs
bort. Nu är det bara sonden kvar.. hoppas vi kan ta bort den med snart! :)
 
Idag kom familjen hit och hälsade på! Alla barnen smög in i rummet med väldigt
nyfikna blickar. Flickorna var otroligt fascinerade av bebisarna och Miliam var stormförtjust!
Han var och klappade dem och kikade hela tiden och han hade mängder med frågor!
Det var underbart att få träffa barnen.. det är det varje gång. Man saknar dem bara mer
och mer för varje dag! Men samtidigt är det bra att vi är här. Det är inte lätt med
tvillingar så det är bra att vi får vara här ett tag till så jag får "lära mig" hur jag tar hand
om två bebisar på en gång.
Alla barnen fick presenter vid dagens besök och alla presenterna verkade klaffa perfekt! :D
 

Nu är klockan halv sex och det är ett par timmar sen familjen åkte hem. Bebisarna är ute
med personalen eftersom min huvudvärk inte riktigt vill ge med sig idag. 
Nu är det dags för pumpning och om lite mer än en timme är det matning igen.
Som sagt.. det känns inte som man gör annat. ;)
 
Det är fyra dagar sen snittet och nu ser magen ut såhär. 
Vägde mig igår och då visade vågen 65,8kg.
 
Snittet ser ut såhär,. det läker på bra och ser väl fint ut i läkarnas ögon.
I mina ögon hade jag helst varit utan det. 
Eftersom jag inte ville ha snitt och eftersom jag upplevde snittet som något negativt
så känns det ju inte så bra att bli påmind varje gång man ser sig i spegeln. 
Menjag kommer med all säkerhet lära mig leva med ärret, som förhoppningsvis knappt
kommer synas om ett par år! :)
 
Ikväll var det lillebror som var vaken och kelsugen. Lika bra att passa på! ♥

BB/ Neonatal, dag 3.

Dag 3. Dagen då jag blev utskriven från bb och äntligen fick flytta ner
till våra småttingar på neo. Tyvärr var maken tvungen att åka hem, men det
känns bra. Barnen därhemma behöver också sina föräldrar!
 
Det kändes ännu bättre i snittet idag. 
Jag tror stenhårt på det barnmorskorna säger- att man ska upp och gå så fort som
möjligt och så mycket som möjligt för att få en snabb och bra läkning!
Klart att det känns fortfarande och jag måste fortfarande gå på diklofenak och
alvedon.. men det gör inte på långa vägar så ont som innan!
Huvudvärken däremot blir bara värre och värre.. men koffeintabletterna funkar
fortfarande ganska bra, även om det tar några timmar för dem att ge effekt.
 
När man blir utskriven från bb och flyttar ner på neo så måste man börja laga sin
egen mat. Man får liksom sköta sig själv på samma sätt som hemma.. 
Däeför begav vi oss iväg för att handla mat åt mig. Det blev allt annat än billigt
eftersom jag vill ha det så enkelt som möjligt. Det betyder att vi i stort sett bara
köpte färdigmat att värma i micron. Inte det godaste, men det funkar! :)
Vi köpte även presenter från bebisarna till storasyskonen och prsenter till bebisarna
från storasyskonen. ;)
Efter att allt var inlagt i kyl o frys på avdelningen samt alla saker nerflyttade så
körde maken hemåt till de stora barnen.
Jag fick fortsätta äta på avdelningen hela dagen och likaså få min medicin av dem
resten av dagen.. samtidigt som jag mest var nere på neo med bebisarna.
Jag ska fortsätta få blodförtunnande i ytterligare några dagar, de sprutorna ska jag
gå upp och få på bb eftersom jag inte vill sticka mig själv. Men annars skrevs jag vid 
slutet av dagen ut helt och började bo med våra bebisar.
Det är mycket, mycket mer jobb än man tror.. trots att de mest sover. Tiden går rysligt 
fort och det känns inte som man gör annat än att mata eller pumpa ut mjölk.
 
Vad gäller mjölken så kom produktionen igång mkt mer under natten till tredje dagen.
Jag har inte jättemycket ännu, men nu känner man hur det spänner i brösten.
 
Lillflickan är en riktig mammagris. Hon piper väldigt mycket och nästan hela kvällen
låg hon i min famn eftersom hon började pipa så fort hon las ner. Supermysigt!
Under natten tog personalen hand om bebisarna så jag skulle få sova några timmar.
Skönt! :)
 
 

BB/ Neonatal, dag 2.

Smärtan var mycket lindrigare såhär två dagar efter snittet. Dock inte helt borta!
Att resa sig ur sängen var kämpigt fortfarande och likaså att ta sig ut till toa själv.
Maken "lyfte" upp mig ur sängen och vissa rundor till toaletten och till bebisarna
var vi tvugna att använda oss av rullstolen fortfarande... men mestadels valde jag
att gå själv. Främst eftersom jag visste att jag bara skulle ha min man hos mig en
dag till och sen skulle jag ju bli tvungen att klara mig själv.
Denna dagen upplevde jag det som att den värsta smärtan satt i tarmarna.. det
kändes som att jag hade en himla massa luftbubblor efter att de rotat runt en massa.
Fick även en fruktansvärd huvudvärk.. den satt i hela huvudet och gick neråt längs
med nacken. Postspinal huvudvärk kalas det tydligen och är något man kan få i
samband med att man fått spinalbedövning. Läkaren säger att det kan sitta i, i 
någon vecka och det är fruktansvärt! Koffeintabletter hjälper dock rätt bra. :)
Vad gäller blödningen nu efter förlossningen så är den knappt märkbar.
Jag blöder i stort sett ingenting.. det är mindre än vid en normal mens! Superskönt!
 
Nu var det ett dygn sen jag fick ketogan sist och illamåendet var helt borta.. 
därför orkade jag nu vara hos bebisarna mycket längre stunder och oftare. 
Vi började gå ner så vi var hos dem varje mål för att "komma in i det" mer.
 
 
Jag kämpade på med pumpning var tredje timme för att försöka få igång mjölken
så fort som möjligt. Man vill ju helst ge sina barn sin egen mjölk! 
 
Jag tog första duschen efter snittet dag två.. hade dragit mig för det eftersom de 
skulle ta bort förbandet efter första duschen. 
Det var kanonskönt att duscha, speciellt eftersom att de varma strålarna hjälpte till
att lindra och massera magen. 
Det var inte alls så farligt när de tog bort förbandet.. trodde det skulle vara mycket 
värre och trodde snittet skulle se mycket värre ut! 
Det är svårt för mig o skriva att snittet såg fint ut eftersom att jag verkligen, verkligen
inte ville ha snitt. Jag har aldrig velat ha ett stort ärr på magen efter ett snitt. 
Kalla mig ytlig om ni vill.. men det är så jag känner. 
Men om man bortser från mina personliga tankar så var ärret jättefint, hade redan
börjat läka ihop fint på utsidan och det var inte speciellt stort! 
Däremot var det längre/bredare än vad jag trodde det skulle vara. Det går nästan 
över hela magen (vågrätt). Lite över 20 cm långt kanske det är ungefär..? 
Ska ta en bild på det o lägga upp. 
 
 
 
 
 

BB/ Neonatal, dag 1.

Natten efter att bebisarna fötts var fruktansvärd.. sov ingenting, hade bara
olidligt ont och mådde illa. Jag ville bara gråta men det gick inte, då fick jag
ännu ondare. Ingen smärtlindring funkade... det fick mig bara att må sämre, så
runt fyra gav jag upp och slutade be om mer. Jag valde hellre smärtan för då 
slapp jag iallafall må illa.
På morgonen kom personalen in och gav mig lite mer smärtlindring, dock i mycket
mindre dos eftersom jag ville kunna gå ner till våra små och hälsa på utan att
må alldeles för illa.
De drog även min kateter och tvingade upp mig på benen.
Det gjorde fruktansvärt ont att resa sig upp och att stå, men trots att det kändes
omöjligt så kom jag faktiskt på benen!
De frågade om jag ville följa med dem ut på toa men det klarade jag inte. De
fick byta min binda vid sängen och sen hjälpa mig tillbaka ner igen.
De sa till mig att jag var tvungen att äta, annars skulle jag inte få gå ner till 
bebisarna.. så trots att jag absolut inte hade någon aptit eller matlust så tvingade
jag ner lite vaniljyoggi. På eftermiddagen tog vi oss äntligen ner till våra små!
Pappa hade redan varit där flera gånger, men inte jag.
 
Vilka underbara små vi lyckats få även denna gången! ♥
 

Jag orkade bara vara hos dem i tio minuter, sen fick maken rulla upp mig igen.
En liten andra runda ner blev det på kvällen... även den på bara några minuter,
men bättre än inget! Testade ävenpå att gå ett par steg under kvällen. De säger ju
att man kommer på benen och läker fortare och mer "smärtfritt" ju fortare man är
uppe och går!
Nere på neo bad de mig att försöka börja pumpa ut mjölk så fort som möjligt för att
få igång mjölkproduktionen, så det är något jag började med idag. 
 
Eftersom att de drog katetern så var jag tvungen att komma ut på toa flera gånger under
dagen.. det var kämpigt, men jag har verkligen världens underbaraste man som fanns 
där hela tiden. Han hjälpte mig ur sängen, rullade rullstolen till toaletten där han sen
hjälpte mig ner och upp från toa. Han var fantastisk! Gud vad jag älskar den människan!
Han passade upp mig med dricka, mat och allt annat.. han var underbar!
 
 

Tvillingar 2012

23 ÅR OCH MAMMA TILL FEM BARN. TROTS SKYDD FICK VI DEN 10 APRIL 2012 REDA PÅ ATT VI SKULLE BLI FÖRÄLDRAR FÖR FJÄRDE GÅNGEN OCH ETT TIDIGT VUL DEN 2 MAJ VISADE ATT DET VAR TVILLINGAR SOM VÄNTADE! DE FÖDDES MED AKUTSNITT DEN 17 NOVEMBER 2012 I VECKA 36+2. ♥



RSS 2.0