I de flesta fall kan tvillingar födas vaginalt. Förutsättningarna för förlossningen är i stort sett desamma oavsett om man bär på två foster eller ett. Eftersom tvillingar oftare föds för tidigt är det vanligare att tvillingar behöver födas med kejsarsnitt.
Man kan oftast föda vaginalt om:
En förutsättning för vaginal förlossning är att man har tillräckligt kraftiga och effektiva värkar. Efter undersökning kommer man tillsammans med läkare och barnmorska fram till vilket förlossningssätt som är det bästa.
Man föder oftast med kejsarsnitt om:
En annan anledning till kejsarsnitt kan vara att det ena eller bägge barnen har vuxit sämre än förväntat.
Att föda den första tvillingen är som en förlossning där man föder ett barn. När den andra tvillingen ska födas och värkarbetet åter har kommit igång, går det vanligen mycket fortare eftersom livmodertappen redan är vidgad och förlossningskanalen förberedd.
Öppningsskedet innebär att livmodertappen ska vidga sig till tio centimeter från att ha varit helt sluten. Detta är den längsta fasen av förlossningen. Då kan man vara uppe och gå eller ligga på sängen och vila. Utöver barnmorskan kan partnern eller någon annan som följt med vara ett bra stöd. Barnens hjärtverksamhet avlyssnas och registreras med jämna mellanrum med CTG. Eftersom det är två barn som ska övervakas kan det ta lite längre tid att hitta båda barnens hjärtslag. Barnmorskan känner då och då på livmodertappen för att följa hur den öppnar sig. När livmodertappen är öppen tio centimeter börjar nästa fas i förlossningen, utdrivningsskedet.
Vid en tvillingförlossning brukar det vara mer personal i förlossningsrummet än när ett barn föds. Det beror på att det kan krävas lite extra resurser för att ha koll på att bägge barnen mår bra. Under förlossningen övervakas den första tvillingen med CTG, oftast via en elektrod som fästs i yttersta huden på barnets huvud. Den andra tvillingen övervakas via en dosa på mammans mage. Den blivande mamman får också en mätare på magen för att det ska gå att se hur värkarna kommer.
Barnmorskan följer hur den första tvillingen tränger ner genom att känna via slidan, och mot slutet av förlossningen tillkallas ytterligare en barnmorska så att varje barn får sin egen barnmorska.
Förlossningsläkaren står vid sidan och följer förloppet med hjälp av ultraljud via mammans mage. När den första tvillingen föds fram styr läkaren med enkla handgrepp utanpå magen nästa tvilling så att den kommer ner i bäckenet i längsläge med huvudet eller stjärten först
Den gravida kvinnan har ett dropp i armen för att det vid behov ska gå att förstärka värkarna med oxytocin, ett hormon som stimulerar livmoderns sammandragningar. Värkarna kan ibland bli glesa under framfödandet av den andra tvillingen eftersom mycket kraft gått åt för att föda fram den första tvillingen.
Under tiden mellan det att tvillingarna föds gör livmodern en paus i värkarbetet för att vila. Tiden varierar från fem minuter till upp emot en timme. Under tiden håller man reda på hur den kvarvarande tvillingen mår genom att övervaka variationer i barnets hjärtfrekvens med CTG, övervakningsremsa.
När sedan värkarbetet kommer igång igen brukar det inte behövas många värkar innan den sista tvillingen föds fram.
Ibland behövs extra hjälp när den andra tvillingen ska födas. I dag när man hela tiden följer den andra tvillingen med ultraljud är detta inte vanligt, men den andra tvillingen kan ibland tränga ner i bäckenet i snedläge eller tvärläge eller så kan en arm eller ett ben komma först. Då måste förlossningsläkaren antingen lägga barnet rätt via slidan eller förlösa med kejsarsnitt.
Kejsarsnitt är en operation som görs när man av någon anledning inte kan föda sitt barn på vanligt sätt, genom slidan. Under operationen blir man snittad i mage och livmoder och barnet lyfts ut. Beroende på hur bråttom det är kallas kejsarsnittet planerat, akut eller omedelbart.
Vid ett planerat kejsarsnitt är det redan innan förlossningen bestämt att barnet ska födas med kejsarsnitt.
Ett akut kejsarsnitt görs om det under en vanlig förlossning händer något oväntat som gör att förlossningsarbetet inte går framåt, eller att barnet av någon annan anledning inte kan födas genom slidan. De flesta akuta kejsarsnitt är inte brådskande utan görs oftast 30 till 60 minuter efter att läkaren har beslutat att man ska bli opererad. Ett så kallat urakut, eller omedelbart, kejsarsnitt görs om det är omedelbar fara för ens eget eller barnets liv eller hälsa. Då blir man nästan alltid sövd så att barnet kan lyftas ut med ett kejsarsnitt inom 10-15 minuter.
I Sverige föds ungefär 16-18 procent av alla barn med kejsarsnitt och knappt hälften av kejsarsnitten är planerade. Vanliga orsaker till att man föder barn med planerat kejsarsnitt kan vara till exempel ett trångt bäcken, havandeskapsförgiftning, eller att barnet är alltför stort eller ligger med stjärten först i så kallad sätesbjudning. Det finns studier som tyder på att för barn som ligger i sätesbjudning kan det ofta vara säkrare att födas med kejsarsnitt än att födas på vanligt sätt. Om barnet ligger i sätesbjudning får man ofta några veckor före beräknad förlossning träffa en läkare som försöker att få barnet att vända på sig. Om det inte lyckas kan kejsarsnitt vara ett alternativ till att föda på vanligt sätt.
Kejsarsnitt kan också vara vanligt om man väntar tvillingar eller trillingar och graviditeten dessutom är komplicerad.
En annan anledning till att man får föda med kejsarsnitt är så kallad föreliggande moderkaka. Då blockerar moderkakan modermunnen så att barnet inte kan komma ut genom slidan.
Om tidigare förlossningar har gjort att man har skador i underlivet, eller om man har blivit opererad i livmodern, kan kejsarsnitt i vissa fall vara det bästa alternativet vid nästa graviditet.
Om man är mycket rädd för förlossningen kan kejsarsnitt ibland vara enda lösningen. Ofta kan man först få hjälp av barnmorska eller läkare för att försöka bearbeta sin förlossningsrädsla, för att kanske kunna föda på vanligt sätt. De flesta sjukhus har speciella mottagningar för behandling av förlossningsrädsla.
Om det under en vanlig förlossning händer något oväntat som gör att barnet inte kan födas genom slidan, blir man förlöst med akut kejsarsnitt. Ett akut kejsarsnitt görs ofta för att förlossningen inte går framåt på önskat sätt. Det kan bero på att barnet är stort, att man har trångt bäcken, att värkarna är ineffektiva, eller en kombination av de här faktorerna. Det går inte att avgöra om bäckenet är tillräckligt stort på en förstföderska förrän man sett hur förlossningen utvecklas.
Ett omedelbart kejsarsnitt är ovanligt och det görs om det är fara för mammans eller barnets liv eller hälsa. Om ett omedelbart kejsarsnitt måste göras beror det ofta på att barnet hotas av syrebrist, eller att man får stora hastiga blödningar eller bristningar i livmodern.
Om man har fött ett barn med kejsarsnitt går det ofta bra att föda nästa barn på vanligt sätt, om man inte gjorde kejsarsnittet på grund av för trångt bäcken eller någon annan orsak som fortfarande gör att man inte kan föda genom slidan. Ett exempel är om snittet i livmoderväggen blev mer komplicerat på grund av svårigheter när barnet skulle tas ut. Omkring hälften av de kvinnor som är förlösta med kejsarsnitt i Sverige föder sitt nästa barn på vanligt sätt. Efter två kejsarsnitt är det mer ovanligt att man föder barn genom slidan, men det är möjligt om orsaken till de tidigare kejsarsnitten inte längre är kvar.
Det finns ingen absolut gräns för hur många gånger man kan föda med kejsarsnitt, men det är ovanligt att man går igenom fler än tre kejsarsnitt. Om man är gravid och tidigare har fött med kejsarsnitt, undersöker läkaren hur graviditeten utvecklas och hur den förra förlossningen gick. Utifrån de undersökningarna får man råd om på vilket sätt det är lämpligt att föda nästa barn.
I de flesta fall är det bäst, både för sig själv och barnet, att föda genom slidan. Risken för infektion och stor blödning är mindre och man behöver ofta inte stanna lika länge på BB efter en vanlig förlossning.
Ett kejsarsnitt innebär en extra stor påfrestning och som alla operationer kan det ge komplikationer. Det vanligaste är att man får någon slags infektion, till exempel i livmodern eller i operationssåret. Man kan också få en urinvägsinfektion. Vid och efter ett kejsarsnitt är också risken större än vid en vanlig förlossning att man får en blodpropp eller en stor blödning.
Risken för allvarliga komplikationer är större om man föder med akut kejsarsnitt än med planerat. Kejsarsnitt innebär också risker för mamman på lång sikt. I sällsynta fall kan till exempel bukhinnan och olika organ i magen växa samman efter operationen. Om man i framtiden behöver opereras i magen kan detta göra att operationen blir svårare. Ibland kan sammanväxningarna dessutom göra att man får delvis eller totalt stopp i tarmen, så kallat tarmvred. Det är smärtsamt och behöver ofta opereras.
Om man har förlösts med kejsarsnitt och blir gravid igen, ökar risken att få föreliggande moderkaka Det innebär att moderkakan lägger sig fel och helt eller delvis täcker livmodermunnen, vilket gör att man kan få blödningar. För det mesta räcker det att vila, ta blodstillande läkemedel och gå på regelbundna kontroller fram till planerat kejsarsnitt. Sent i graviditeten måste man ibland vårdas på sjukhus. Om man har en föreliggande moderkaka går det inte att föda den vanliga vägen.
Barn som föds med kejsarsnitt kan ibland få problem med att komma igång med andningen. Dessa andningsproblem går över, men kan göra att barnet måste observeras i kuvös och i enstaka fall få extra syrgas eller andningsstöd för en kortare tid. Ju närmare beräknat förlossningsdatum kejsarsnittet görs desto mindre är risken för att barnet ska få andningsproblem. Det verkar också vara så att barn som föds genom kejsarsnitt har ökad risk för astma. Detta kan bero på att det tar längre tid för normala tarmbakterier att ta sig till barnets tarmar efter ett kejsarsnitt där allt är sterilt.
Att man ska föda med planerat kejsarsnitt avgörs vid besök på mödravårdscentralen eller ibland på specialmödravården eller på en mottagning för förlossningsrädsla. Där ger läkare och barnmorska förberedande information och tillsammans bestämmer man tid för kejsarsnittet som oftast görs inom en vecka före beräknad förlossningstid. Det är också vanligt att man träffar en narkosläkare och diskuterar bedövningsmetod, antingen i anslutning till detta besök eller vid ett senare tillfälle.
När operationen börjar närma sig kan man packa en väska med saker som är bra att ha med:
Man ska oftast också ta med det papper från mödravårdscentralen som talar om vilken blodgrupp man har.
Dagen innan kejsarsnittet eller på morgonen samma dag, får man komma till sjukhuset. Om man har en partner brukar han eller hon följa med. Man ska inte äta eller dricka efter midnatt före operationen, ifall man skulle behöva sövas. Det är vanligt att man får lämna blodprover för kontroll av blodvärdet.
När man kommer till operationsavdelningen får man en kateter inlagd i urinblåsan, om detta inte redan gjorts på förlossningsavdelningen. Det är en tunn slang som förs in i urinblåsan genom urinröret. Via slangen leds urinen ut i en påse. Katetern kan man behöva ha kvar så länge bedövningen sitter i eftersom man då inte kan kissa själv. Man får också en så kallad venkateter. Det är en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl, vanligtvis i armvecket eller på ovansidan av handen, med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom venkatetern kan man till exempel få vätska och läkemedel som behövs under kejsarsnittet, exempelvis medicin som gör att livmodern drar ihop sig efter att barnet lyfts ut.
Man får ta av sig sina egna kläder och smycken och sätta på sig en vit rock. Om partnern eller någon närstående är med får han eller hon också byta om till operationskläder. Om man får ryggbedövning kan den som är med vara där under operationen, men ska kejsarsnittet göras i narkos brukar partnern eller den närstående oftast få gå ut när man sövs.
Operationsbordet vinklas så att man ligger mer på vänster sida för att undvika tryck på stora kroppspulsådern.
Vid ett planerat kejsarsnitt får man oftast ryggbedövning eller någon enstaka gång narkos. Det är stora fördelar med ryggbedövning eftersom man kan vara vaken och se och hålla i barnet direkt när det tas ut. Efter narkos är man påverkad längre tid och det dröjer längre innan man kan träffa barnet. Barnet kan också bli påverkat av narkosmedlen och vara medtaget när det tas fram.
De två typer av ryggbedövning som ofta används vid kejsarsnitt är spinal och epidural. Numera är spinalbedövning den vanligaste metoden. Spinalbedövning innebär att en mycket tunn nål sticks in i ryggkanalen. Lokalbedövning sprutas genom nålen och fortsätter direkt in i ryggvätskan. Ibland används också en morfinlikande medel som ger en viss smärtlindring under en längre tid efter operationen. Man blir ganska snabbt bedövad från ungefär midjan och nedåt. Bedövningen sitter i några timmar.
Epiduralbedövning innebär att bedövningsmedel sprutas in i ett hålrum utmed ryggmärgskanalen, oftast genom en tunn plastslang, en kateter. Numera används epiduralbedövning inte lika mycket vid kejsarsnitt eftersom det tar tid för läkaren att lägga bedövningen, och det dröjer längre innan den verkar. Om man har en fungerande epiduralbedövning under förlossningen kan den ibland fyllas på inför ett akut kejsarsnitt.
Ryggbedövningen kan göra att blodtrycket sjunker och att inte tillräckligt med blod transporteras till moderkakan. Därför får man ofta först vätska i dropp och ibland också läkemedel för att hindra blodtrycksfall.
En ryggbedövning släpper gradvis. Till att börja med kan man inte stå eftersom benen är tillfälligt förlamade av bedövningen. När bedövningen börjar släppa får man oftast åka till en BB-avdelning tillsammans med sitt barn och sin partner.
I vissa fall kan man inte få ryggbedövning. Oftast beror detta på att läkaren har svårt att få nålen i rätt läge för att få bedövningen att verka. Det är däremot mycket ovanligt att man är allergisk eller överkänslig mot bedövningen.
Om man har en tatuering där bedövningsnålen ska föras in kan man inte sticka rakt genom den men det går oftast att föra huden åt sidan. Om mamman behandlas med medicin som skall förebygga blodpropp kan det ibland vara ett hinder för ryggbedövning eftersom medicinen ökar risken för att man blöder mer vid operationen.
När det inte fungerar med ryggbedövning används narkos istället och man sover under operationen.Enstaka mammor vill absolut inte vara vakna under kejsarsnittet och väljer därför narkos.
När läkaren har kontrollerat att bedövningen har tagit börjar operationen. En operationssköterska tvättar magen med bakteriedödande medel och klär in operationsområdet i gröna sterila tyger. Om man har ryggbedövning och är vaken får sätts en skärm upp som gör att man inte ser sin mage och underkropp.
I dag är det vanligast att snittet i huden läggs horisontellt längs med magen, ett så kallat bikinisnitt. Har man fött barn med kejsarsnitt tidigare så snittas man ofta i det gamla operationsärret. Om det inte finns något ärr sedan tidigare görs ett bikinisnitt eller endast undantagsvis ett lodrätt snitt rakt från naveln ner till blygdbenet. När bukväggen och livmodern öppnats, lyfts barnet ut av läkaren. Oftast hjälper en operationssköterska eller en annan läkare till. Man kan känna ett tryck, men det gör inte ont.
Rutinerna kan vara olika på olika sjukhus, men ofta undersöks barnet av en läkare eller en barnmorska innan det får komma till sin mamma. Om man har en partner kan han eller hon vara med vid undersökningen. Efter det får man, om man är vaken, en kort stund ha barnet bredvid sig. Även om det går snabbt kan det vara ett känslomässigt viktigt ögonblick för både mamma och barn, och barnet får känna sin mammas doft. Därefter sys snitten i livmodern och magen. Ett kejsarsnitt tar vanligtvis mellan 15 och 60 minuter. Exakt hur lång tid operationen tar beror bland annat på hur mycket man blöder.
När snitten i livmoder och mage är hopsydda får man åka till en uppvakningsavdelning eller till en förlossningsavdelning, vad som är rutin varierar mellan olika sjukhus. Barnet är vanligtvis tillsammans med pappan eller partnern under tiden som operationen avslutas. Under de närmaste timmarna trycker en barnmorska vid några tillfällen lätt på magen för att undersöka att livmodern drar ihop sig. Barnmorskan kontrollerar också att man inte blöder för mycket.
Man får ett bandage över operationsärret. Numera sys man ofta med tråd som gör att stygnen försvinner av sig själva, både i magen och i livmodern. Inom ett par timmar efter att man kan resa sig och gå själv tas katetern i urinblåsan bort, men ibland kan den få vara kvar över natten.
Ibland får man läkemedel för att minska risken för blodpropp och antibiotika för att förebygga infektion.
Operationssåret kan göra ont i flera dagar, men man får smärtstillande medicin efter behov. Man brukar kunna stanna på BB tre till fem dagar för att återhämta sig.
En månad efter operationen går det ofta bra att röra sig som vanligt igen. Någon enstaka gång kan det ta längre tid innan såret har läkt helt.
Efter ett akut kejsarsnitt får man prata med sin barnmorska eller läkare. Det finns då tillfälle att få prata om vad man varit med om, varför det blev ett akut kejsarsnitt och vad det kan innebära för framtida graviditeter. Det går alltid bra att boka återbesök eller vända sig till mödravårdscentralen om man känner behov av att bearbeta händelsen mer.
Efter att bedövningen släppt kan det göra ont och om det behövs kan man få smärtlindrande medicin. Den första intensiva smärtan avtar under det första dygnet men det kan fortsätta att göra ont i flera dagar, ibland mer än en vecka. I första hand får man vanliga smärtlindrande tabletter men det första dygnet efter kejsarsnittet behöver man ofta sprutor med morfinliknande läkemedel. Har man fått morfin i ryggbedövningen behövs det inte alltid något ytterligare. Morfinsprutor kan påverka barnet genom bröstmjölken. Om man tar vanliga värktabletter under en begränsad period påverkar det däremot inte barnet. Det kan ta längre tid för tarmen att fungera normalt efter kejsarsnittet om man har fått morfin.
Efter ett kejsarsnitt behöver man ofta lite mer tid för att återhämta sig och många mammor stannar någon eller några dagar extra på BB. Under den tiden undersöks barnet av en barnläkare en eller två gånger.
Det kan göra ont i magen och kring operationssåret efteråt, men det är inte farligt att resa sig och röra på sig. Även om det gör ont är det viktigt att röra sig för att öka blodcirkulationen. Det gör att läkningen går snabbare samtidigt som det minskar risken för blodpropp och förstoppning.
Tunga lyft ska man helst undvika de första veckorna för att operationssåret inte ska skadas. Det går däremot bra att bära en matkasse eller ett litet barn. Efter en månad kan man röra på sig ungefär som vanligt, och till exempel gå på gymnastik. Knipövningar går bra att göra redan några dagar efter förlossningen, men man bör vänta ungefär fyra veckor innan man börjar träna magmusklerna.
Såret efter kejsarsnittet börjar läka redan några dagar efter operationen, men även om det går snabbt i början kan det ta ett helt år innan såret är fullständigt läkt.
Bandaget över operationssåret kontrolleras ofta av personalen innan man lämnar BB. Man kan duscha med bandaget. Efter en till två dagar fyller inte bandaget någon större funktion om såret är torrt och kan därför tas bort. I dag används vanligen tråd som gör att stygnen försvinner av sig själva, både i magen och i livmodern.
Precis som efter en vanlig förlossning är det bra att efter ett kejsarsnitt äta fiberrik mat och dricka mycket. På så sätt kan man undvika förstoppning. Det är bra att låta bli att äta mat som ger gaser i magen, till exempel bönor, linser, frukt och kolsyrad dryck, eftersom gasbildning också kan göra ont när man har opererat magen.
De första dagarna efter ett kejsarsnitt behöver man hjälp med att lägga barnet till bröstet. Om man försöker vara så utvilad som möjligt, är det lättare att komma igång med amningen. Samtidigt kan det vara svårt för en nyopererad nybliven mamma att sova och återhämta sig. Därför är det bra om man de första veckorna efter kejsarsnittet kan få så mycket hjälp som möjligt med till exempel städning och tunga lyft.
Bröstmjölksproduktionen kan ibland komma igång något senare efter ett kejsarsnitt än efter en vanlig förlossning. Då är det extra viktigt att barnet får suga ofta. Man kan också ha svårt att hitta en bra amningsställning eftersom det kan göra ont efter kejsarsnittet.
Om man känner sig osäker kan man ringa mödravårds- eller barnavårdscentralen beroende på hur lång tid det gått efter kejsarsnittet. Där kan man få hjälp och svar på frågor om amning. På många sjukhus finns amningsmottagningar där barnmorskor svarar på frågor om amning. Ofta kan man få rådgivning både över telefon och vid besök på amningsmottagningen.
Man kan använda spiral efter kejsarsnitt om det har gått bra och man inte har några följdbesvär. Då kan man gå till en gynekolog eller barnmorska efter 8-12 veckor och få en spiral insatt. Om det var ett komplicerat kejsarsnitt, eller om man har besvär som orsakats av operationen, kan man gå till en gynekolog som gör en undersökning och bedömer när en spiral kan sättas in.
