Inlagd igen. Dag 9-10.

Nu är det fem dagar sen jag skrev och det har hänt massor!! 
I fredags (16/11) kom Eva och hämtade mig. Eva som låg inlagd samtidigt
som mig då för två månader sen.. jag åkte hem till dem under eftermiddagen
och stannade tills ganska sent. Vi pratade om allt mellan himmel o jord, fikade
på biskvier o bullar och så gosade jag bebis! Så himla mysigt! 
Det var supertrevligt hemma hos Eva och Fredrik. Kanonskönt att få byta miljö i
några timmar och skönt att få prata av sig ännu en dag tillsammans med en vän! :)
Gjorde även en flödeskontroll som var alldeles perfekt och en bra ctg- kurva fick vi 
till. :)
 
På lördag förmiddag körde vi en ctg tidigt, för då skulle man o barn komma och
plocka upp mig redan på förmiddagen för lite familjemys. 
Ctgn visade att jag hade ganska mycket sammandragningar. Jag kände att magen
drog ihop sig men de gjorde absolut inte ont.. så jag fick åka iväg med familjen. 
Vi bestämde att de skulle göra en undersökning på mig för att se status på livmoder-
tappen när jag skulle komma tillbaka under eftermiddagen.
Vid tio- tiden kom familjen och vi åkte in till stan och gick en runda.
Har aldrig direkt gått runt och kikat i karlskrona så maken min var lite sugen på det
(han drog slutsatsen att det såg ut som en stad från ett krigshärjat ryssland eller polen
:S haha) efteråt körde vi bort till Mcdonalds och sen vidare till city gross för att införskaffa
lite lördagsgodis. Sen var det dags att vinka hej då. Känns lika hemskt varje gång man
ska säga hej då till dem och inte riktigt vet när man ses näst, både barnen och jag bli
så ledsna. Det är därför vi bestämt att de inte ska komma så ofta.
Efter att jag kom tillbaka till avdelningen så hamnade jag ute i fikarummet tillsammans 
med ett par nyfunna vänner (har hittat underbara mammor båda gångerna jag legat inne).
Vi satt där ute ett bra tag.. vid åtta kom en barnmorska och letade upp mig för att ge mig
mina järntabletter. Jag frågade om hon inte kunde göra en undersökning med samtisigt,
eftersom de sagt det innan. Jag var klart nyfiken på ifall det där enorma trycket jag kännt
neråt i några dagar hade påverkat någonting..
Barnmorskan såg lite fundersam ut när hon kollade ifall jag var något öppen och sa sen
"Jag ska be en annan barnmorska kolla också för jag tycker det känns som du är 7cm öppen!"
Den andra barnmorskan kände samma sak så de sprang snabbt iväg för att ringa läkaren, 
samtidigt sa de till mig att jag kunde ringa hem och be min man komma för det skulle med
största sannolikhet bli kejsarsnitt under kvällen!! 
Helt galet! Jag hade inga kännbara värkar what so ever.. bara det där enorma trycket neråt
och lite sammandragningar och jag hade öppnats 7(!!!) cm!
 
Skriver ner resten som en förlossningsberättelse i ett eget inlägg. :)
 

Inlagd igen. Dag 8.

Nu är vi ännu en dag närmre! Underbart! 
Nu har det gått över en vecka sen jag lades in igen.. det känns det inte som, 
Vilket är positivt som tusan! :D
 
Läkarna var inom en snabbis vid ronden.. men de hade inte så mycket att säga.
Imorgon ska vi göra nästa flödesmätning. Nu är det inte så många sådana kvar
tills de är ute.. jag räknar ner på allt som går. Dagar, ultraljud,.. osv... wiie! 
Snart, snart..!!!
Idag kom fina Frida och förgyllde min dag.
Med sig hade hon alla bebiskläder som hon köpt åt mig i Ullared.
En del var aånt jag "skickat efter" och annat var sånt hon köpt som present åt 
bebisarna. Massor, massor och himla fint!
Jag har känt i ett par dagar att jag behöver ha hit bebiskläder nu..! 
Att klämma och känna lite på så att jag ska kunna stå ut de sista dagarna!
När vi åkte hit förra veckan så lät vi bebisarnas bb- väska stå kvar i bilen, jag 
tyckte det var onödigt att ta med upp eftersom bebisarna ändå inte skulle komma
innan maken kommer hit nästa gång. Men guuud vad jag har ångrat mig!
Så idag, när Frida kom, så hade hon med sig allt hon köpt.. helt underbart! 
 
 
Efter att ha suttit på rummet i någon timme så bestämde vi oss för att gå ut en runda..
det blev en runda in till stan. Underbart att strosa runt, komma härifrån.
Men det får jag minsann lida för nu. Satan vad fogarna värker! Men det var det värt! :)
 
Nu är jag tillbaka på rummet, ensam, sen ett par timmar tillbaka.. är otroligt trött, men fy
vad dumt det vore av mig att somna redan! Ett par timmar till får jag försöka hålla mig 
vaken så jag inte vaknar pigg inatt.
En ctg ska köras under kvällen också.. men det tror jag barnmorskorna har glömt. I 
värsta fall får jag larma efter dem innan jag somnar.
Imorgon kommer Eva hit och hämtar mig.. jag ska följa med henne hem ett par timmar.
Så spännande! :)

Inlagd igen. Dag 7.

Onsdag... idag har jag legat inlagd i en vecka.
Berättade för läkaren som gick rond idag om mina förvärkar som jag haft 
ett tag nu och om de ökade slemmiga flytningarna. Han svarade att det är 
mycket möjligt det är på gång nu och om det skulle sätta igång så får det
göra det. De stoppar ingenting nu utan isåfall så plockar de ut bebisarna.
Jag vet att det bara är en vecka kvar och att det ju faktiskt går fortare än man
tror, men ändå kan jag inte hjälpa att jag hoppas det sätter fart snart.
Det är otroligt jobbigt om man ska behöva pinas med förvärkarna och detta
nu med den sista veckan.. inte nog med att fogarna är värre än någonsin liksom.

Jag har skrivit ett litet dagschema som förhoppningsvis kan hjälpa dagarna att
gå lite fortare.. idag tillexempel så ska jag göra ultraljud/flödesmätning igen
och så ska en ctg köras (som vanligt). Ska även duscha och försöka känna mig 
lite fräsch, sen tar jag nog en promenad med och så ska jag kolla på någon 
serie som jag ligger back på. 
Imorgon kommer ev. kanske Frida på besök och sen har jag egentligen inget mer
planerat denna veckan förutom på lördag, då kommer min underbara familj hit
och hälsar på. Vi ska köra iväg och hitta på något tänkte vi.. men jag vet inte vad.
Nästa vecka är lite mer händelserik.. då kommer för det första Kim hit och tar en 
shoppingtur med mig på stan. Ska bli så härligt att träffas och kunna prata av sig
lite efter att ha legat här tyst i över en vecka.. har även lite som behöver införskaffas 
till bebisarna, så som prematurmössor och sådant. De kommer ju vara otroligt små
och jag gissar på att mer prematur kommer behövas. :)
Sen kommer ju min fina make hit någon dag innan snittet och ja, så ska ju snittet 
ske också! Efter det så kommer veckorna flyta och flyga fram värre än någonsin! :D
Som sagt.. det är denna veckan som är lite dryg, men så fort den är över så..! :D:D
 
Stor eloge till den underbara städerskan på avdelningen! 
Kan inte säga det nog många gånger.. hon är helt fantastisk! Underbar!
En såndär fantastisk dam i 40- 50 års åldern som är liiite yngre i sinnet än i kroppen.
Röd/orangefärgat hår, rött läppstift, ögonskugga och mycket mascara.. och så ett par
glasögon med breda svarta bågar. Man ser på henne att hon gillar färg och jag gissar
att hon syns när hon går på stan. Pratar på som tusan om precis allt samtidigt..!
Och fort pratar hon! 
Hon ger gärna tips på smink, borstar, kläder, ja allt.. idag pratade hon om de där
maggördlarna som jag skrivit om. Hon rekommenderade starkt!
Man börjar le redan när man hör henne ute i korridoren och man är glad långt in på
eftermiddagen efter hennes lilla besök på morgonen.

Inlagd igen. Dag 6.

Har haft en hel del förvärkar igår, inatt och idag. Som kraftig mensvärk.. 
och så har magen blivit hård lite emellanåt. Slempropp lossnar värre också.
Men jag har tyckt så himla länge att jag har en massa teckan på att det 
skulle vara på gång så jag vågar inte ropa hej denna gången.
Berättade i alla fall för barnmorskan och hon trodde inte att bebisarna
kommer vilja stanna därinne till snittdatum. Men jag vet inte.. det tror nog 
jag att de kommer göra ändå. Vågar inte tro något annat.. 
Blir det värre så ska jag iallafall säga till så att de kan undersöka mig och se
om något håller på att hända.

Har varit ute en stund idag. De tjatar på mig här om att jag måste försöka gå 
ut lite oftare så att jag bibehåller den lilla kondisen som finns kvar. 
Det var skönt att komma ut, det är såndär härlig höst/vinterluft ute som är så lätt
att andas i. Underbart! Däremot straffas man ju rejält efter man varit ute.. 
fogarna och "huvudutgången" påverkas rejält av tyngden från bebisarna och alla
dess tillbehör (vatten, moderkakor, etc).
Har sagt det 5892 ggr innan och säger det igen.. jag längtar tills det är över och
jag slipper all denna tyngd och smärta!

Jag har börjat drömma om att kunna ta på mig mina vanliga kläder igen. Jag vill
kunna känna mig smal och fin.. visst, jag kommer garanterat inte vara nöjd med 
kroppen sådär direkt, men i jämförelse med hur jag ser på mig själv just nu så 
kommer jag känna mig sketasmal typ med en gång när de är ute! :P Haha
Vad gäller bristningar så har det börjart komma fler nu.. jävla skit.
Har några var sida om magen.. dock är de väldigt små och jag tror att de kan blekas
ganska bra sen.. kanske till och med dermarollern kan få bort dem.. bara det inte 
blir fler!! Det är bara knappa veckan kvar nu, max, så vi får hålla tummarna att det
inte hinner blossa upp en massa fler innan dess! :)
 
Korten jag skickade till barnen igår hade kommit fram idag.. de blev jätteglada och 
började klistra o dona med dem direkt.. skickade med klistermärken och sånt också
nämligen. Så skoj att höra! Saknar barnen mer än någonsin! Men jag vet att de har
det bra därhemma med sin pappa. :)

Fina Frida var i Ullared igår.. där köpte hon kläder till tvillingarna! :D 
Hon skulle lämna dem hemma hos maken ikväll så nu hoppas jag han gör som jag 
säger o tvättar upp det med en gång och sen packar ner o tar med det hit! Har en känsla
av att vi kommer behöva mer småttigt än vad jag packat ner/köpt nämligen.. och så vill 
jag ju klämma och känna lite på dem med som alltid med något nytt! ;)
 
 
 
Nu är snart denna dagen med över.. imorgon ska vi mäta flöde igen. Gillar när de gör det..
och att de gör det så ofta. För det första känner man sig tryggare med att få se sina barn så
ofta och se att de rör sig och hur hjärtat slår och för det andra så är det väldigt mysigt att 
bara få se dem. Jag läntar värre än någonsin efter dem nu.. speciellt efter att ha fått se en 
av Emmelies (en annan tvillingmamma hemifrån) ena lilla tjej genom fönstret idag! 
 
Imorgon har det även gått en vecka sen jag blev inskriven.. det har gått fort. Så jag ska nog 
kunna stå ut en vecka till.. även om det känns avlägset när man längtar så! 
 

Inlagd igen. Dag 5.

 
Idag är det 30 dagar kvar till bf och jag är i vecka 35+4.
Nästa vecka blir jag fembarnsmamma!!
 

Måste bara göra klart att jag tycker att barnmorskorna här är helt underbara!
Det kan låta på mig som att jag inte gillar dem alls, men jag är mest bara bitter
på situationen och är på kasst humör eftersom jag mår som jag mår. Liiite mer
förståelse hade varit skönt att få från endel barnmorskor här däremot.
Sen är alla bra på olika saker. Barnmorskan som förlöste Michelle var hur bra som
helst under förlossningen. Helt fantastisk! Men just nu upplever jag henne som 
den som absolut inte lyssnar på mina känslor utan avfärar hela tiden med 
"Än kan de vända sig och isåfall får du föda dem vaginalt. Det bästa är ju att de
stannar i magen så länge som möjligt!"
Jag föder dem gärna naturligt!! Det är inte det som är problemet.. problemet är
att jag inte tror bebisarna hade orkat en vaginal förlossning. Jo, ettan hade nog
men jag tror inte tvåan hade orkat. Han är trots allt väldigt liten och kommer inte
väga mer än runt 1.7-.1.9kg.. och jag vill verkligen undvika akutsnitt så gott det går!
Samtidigt känner jag att det bästa kanske inte alltid är att de ligger i magen så
länge som möjligt. Hade det varit det bästa så hade ju inte läkaren sagt i onsdags
att hon vill ha ut dem (då) inom 1.5-2 veckor! 
 
Två barnmorskor har varit inne nu vid kvart i åtta för att väcka till mig så jag inte är 
alldeles yrvaken när läkaren kommer in vid nio.. men jag var redan vaken, vaknade 
vid kvart i sju. Har inte sovit mycket inatt alls.. den där känslan av panikångest 
(som jag hade ofta för några veckor sen har infunnit sig så jag har haft väldigt svårt
att sova.
 
9.00
Underbara läkaren har varit inne nu. Hon som förstår mig och som visar att hon lyssnar.
Hon sa att jag ska ligga här tills det är dags för bebisarna att komma ut. Det ska hon
anteckna klart och tydligt i journalerna så att ingen annan kommer och bestämmer
annorlunda. Bebisarna ska ut senast det datumet som jag är inbokad på!
Jag kommer vara  fembarnsmamma innan nästa vecka är över!
De kan inte ändra datumet, men skulle något hända innan som betyder att bebisarna
har det bättre utanför magen så plockar de ut dem tidigare.
Om de mot förmodan (läkaren tror det är nästintill omöjligt såhär sent) kommer att 
vända på sig så kommer vi ta ställning  om hur de ska komma ut. Det är ingenting
som vi planerar kring nu innan utan nu är det snitt vi är inställda på!
Om vi ska göra något mer t.ul är även det en sak vi kommer ta ställning till senare.
Det ska nämligen gå minst två veckor mellan varje tul och eftersom det då blir bara
någon dag runt det datumet då bebisarna ska ut så är det ju egentligen ganska menings-
löst att göra ett tul då.
Min barnmorska från karlshamn är här idag för att hälsa på, på avdelningen så hon 
följde med in och sa hej. Egentligen ska jag på mödravårdsbesök hos henne imorgon
men eftersom jag träffade henne nu så vet jag ju säkert att det avbokas som det ska. :)

13.00
Lyckades minsann köra en ctg som godkändes redan efter en kvart ungefär. :D Bebisarna
busade som vanligt i magen när banden kopplades på, de gillar inte de banden alls!
Det registrerades ett par sammandragningar under tiden ctgn kördes.. så då är det inte bara
inbillning från min sida då. Jag har gått med sammandragningar/ förävärkar hela dagen.
Dock är det ingenting kraftigt som gör ont. Det är mest bara mensvärk och att det spänner
i magen till och från.
 
14.00
Nu har vi även gjort ett fint ultraljud. Flödets motstånd hos ettan låg på 0.98 och hos tvåan
på 0,98- 1,6 ungefär. Jag har ingen aning om vad det innebär men läkaren sa att det var bra.
Fick se fina profilbilder av bebisarnas ansikten. :) 
Ettan ligger fortfarande med rumpan neråt medan tvåan har lagt sig med sitt huvud ner.
Tvåan ändrar läge mycket och ofta till skillnad från sitt syskon. Men jag har börjat känna att
 det inte spelar mig någon rill direkt. Jag tror inte det är bra för dem att födas vaginalt om de
nu är så små, så för säkerhets skull vill jag ha ut dem via snitt oavsett hur de lägger sig. 
Min magkänsla säger att något garanterat skulle gå fel om jag föder ut dem naturligt.. och 
man ska ju som mamma lyssna på sin magkänsla. Jag tror verkligen inte att tvåan hade orkat.
Men än så länge är det ju inget jag ens behöver fundera på.. det som styr är hur ettan ligger 
och den ligger ju fortfarande fel.
 
Ikväll kommer min mamma, bror, hans sambo och barn hit och hälsar på. :)
 

Inlagd igen. Dag 4.

Testade öronakupressuren inatt igen. Men inatt fungerade det inte alls..
och öronen värkte någor fruktansvärt så jag stod bara ut halva natten, sen
slet jag bort skiten från iaf ena örat så jag kunde ligga på den sidan utan att
det skulle behöva kännas som jag hade världens öroninflammation.
Andra örat lät jag dem sitta kvar på fram till lunch, men nä.. det funkade inte.
Fogarna har gjort ondare inatt/idag än på länge. 
Mycket möjligt att det beror på att jag var ute och gick igår. Jag vet inte.
 
Läkaren som var inne imorse sa att vi bara ska göra flödesmätning var tredje
dag nu, det betyder att det inte ska göras förrän på tisdag nästa gång och då 
vet jag ju inte om det är Pernilla som kommer göra det eller inte. 
Ska prata med henne imorgon om det. Som jag skrivit så många gånger redan
så är Pernilla den jag tycker bäst om och som jag litar på mest. 
Jag får väl skriva ner alla mina frågor och plugga in dem till ronden imorgon 
så jag får svar från henne och ingen annan.
 
Vi har testat köra en ctg under morgonen men lyckades inte få den godkänd idag
heller, så vi skulle köra en till lite senare bestämdes det.
Känns inte så jättebra att det är så svårt att få godkända ctg, tycker de borde gå 
ganska lätt nu när jag är i vecka 35+3. :/
Det har jag berättat för barnmorskorna men de avfärdar mig med att de ju är så små
och att detberor på att de rör sig så mycket- vilket är positivt.
Jag tycker det är supergulligt att de försöker lugna ner mig, men det känns som de 
bara försöker avfärda mig och tycker att jag nojar för mycket. Det känns inte som att 
de förstår mig. 
Och bättre blir det inte direkt när de rapporterar över till varandra att mina kurvor 
visst godkänts och att de inte behöver tas om.
Ikväll fick jag tjata på barnmorskan som skulle jobba inatt om att ctgn inte alls blivit
godkänd. Tillslut gick hon ut och kikade och kom sen tillbaka med en maskin och 
sa att jag hade helt rätt. Dock lyckades hon inte hitta bebisarna riktigt så en läkare
kom inom och gjorde ett snabbt ultraljud. 
Bebisarna har krupit ihop som små bollar långt ner i magen, det förklarar att den är
så himla låg. Efter ultraljudet fick vi iallafall en godkänd kurva så jag kunde tryggt
lägga mig för att sova sen.
 
Imorgon kan jag säga "Nästa vecka blir jag fembarnsmamma!".
Fanken vad häftigt det känns! :D

Inlagd igen. Dag 3.

Efter att ha gått med foglossning sen vecka 8-9 någonting så fick jag igår
träffa en barnmorska som berättade om en slags öronakupressur som ska
vara kanon mot smärtan. Så inatt testade jag på det!
Det gjorde ganska så rejält ont o öronen när man låg på dem (på sidan)
vilket gjorde att jag vaknade några gånger och fick försöka ändra läge,
men mot fogarna så fungerade det faktiskt hur bra som helst! 
Det känns dock som mer som att det är något man ska använda sig av under
dagtid och sen kanske ta någon värktablett till natten istället. :)
 
 
Denna barnmorskan var inte bara kanon när hon ordnade med min fogar
utan hon tog sig även tiden (över en halvtimme) att sitta ner hos mig och
prata igenom min rädsla inför snittet. 
Hon berättade än en gång för mig hur det kommer gå till, hur det kommer 
kännas, försökte visa var det kommer kännas och var snittet kommer läggas.
Hon sa att det kommer vara obehagligt, men att man konstigt nog anpassar
sig och den där paniken jag är rädd att få på operationsbordet kommer inte
infinna sig alls! Jag kommer ha ett par narkosläkare/sköterskor vid mitt huvud 
och de är kanon på att prata bort ens oro och på att lugna ner en. Det är 
inte första gången de stöter på en som är rädd!
Jag kommer även ha ganska många personer med i rummet. Dels för att man
har det vid kejsarsnitt men även för att det är tvillingar och för att de är så små.
Normalt sätt så är det inte några barnläkare eller barnsköterskor med vid snitt
men det kommer jag ha. Det känns dock bara tryggt och bra för min del!
OM det blir så att de tvingas gå iväg med barnen så kommer de ta med min
man. Det ser de alltid till att göra för att mamman ska känna sig trygg.. ja
pappan också såklart!
Om bebisarna sen mår bra så kommer de att komma tillbaka med dem till mig
och jag får ha dem hos mig. Efter att jag blivit ihopsydd så läggs jag över i 
en annan säng och vi får komma upp till förlossningen och ligga där tills bedövning
och allt har släppt.. såvida jag inte får blodtrycksfall under snittet för isåfall tvingas 
jag ligga ett par timmar på uppvaket- utan man och barn.
Det hoppas vi INTE på!
Det kommer göra rejält ont efter snittet.. men det är inget jag ska känna för jag
ska se till att vara väldigt generös med smärtlindring. Jag kommer få både
diklofenak, alvedon och något morfinliknande via dropp.. och även om jag är
en person som vill klara mig utan mediciner och skit så mycket som möjligt så
rekommenderar hon mig starkt att svälja den stoltheten och låta dem droga ner
mig med all medicin. För ju mindre ont jag har, desto snabbare kommer jag 
kunna komma upp och röra på mig vilket betyder att man läker mycket fortare!
Hon sa även att de brukar klamra ihop snitten här, vilket jag absolut inte vill så
det får jag inte glömma säga till om innan!
 
Och så kommer vi till dagens händelser :)
 
Läkaren har varit här och pratat lite om hur läget ser ut. Han pratade som om 
snittet absolut kommer ske och att det kommer ske på det datumet som vi fått, dvs
om mindre än två veckor. 
Vad läkaren i torsdagas pratade om vet jag inte.. det verkar iallafall som att jag
ska gå efter vad som sagts från första början. :)
Efter att läkaren gått sin rond så gick vi in i ultraljudssalen för att köra en flödesmätning.
Ettan ligger fortfarande med rumpan neråt och verkar inte vilja vända sig. Den
liksom sitter med knäna uppdragna och med fötterna vid rumpan. 
Tvåan har än en gång lagt sig i tvärläge uppe vid revbenen.. så den verkar ha mer 
med plats och kan röra på sig lite mer.. trots det så känner jag den knappt aldrig. :/
Läkaren mätte bara flödet i navelsträngarna och det såg helt kanon ut! 
Nästa flödesmätning ska göras på måndag och jag gissar på att det är Pernilla som 
kommer göra den, eftersom de sa igår att hon jobbar då.
Tre gånger fick vi köra ctgn idag.. innan vi lyckades hitta tvåan och få en godkänd kurva.
Det känns inte alls bra, men barnmorskorna säger att det inte är någon fara så jag får väl
lita på det.
Var ute och gick en runda idag.. gick ner till butiken vid tågstationen och köpte lite cola
och kort att skicka hem till barnen. När jag väl stod där så tänkte jag "Äsch Isabella varken
förstår eller bryr sig om ifall hon får något kort!" och struntade i att köpa ett till henne. 
Det ångrar jag dock bittert. Hon kanske inte förstår nu, men om vi sparar kortet så har hon
ju ett minne från detta. Så det blir att köpa ett iallafall.. dock inte idag, orkar inte röra på
mig mer nu, utan det gör jag på måndag när presentbutiken är öppen nästa gång. :)

Inlagd igen. Dag 2.

Natten har varit hemsk! Somnade runt elva igår men har vaknat fem- sex ggr
inatt. Varenda fog värker enormt och eftersom jag bara kan ligga på sidan 
så får jag även gräsligt ont i höfterna på nätterna. 
Sammandragningar har jag haft ett flertal också, men inget regelbundet eller
så..och nu känner jag inte av något.
 
För en halvtimme sen var det rond. 
Då var läkaren, överläkaren och en barnmorska inne.. vad överläkaren var med
för vet jag inte då hon bara stod tyst men läkaren försökte iallafall svara på 
mina frågor. Han förstod hur jag menade och varför jag ligger här orolig. 
Framförallt eftersom läkarna säger olika till mig.. dock ville han inte säga så 
mycket, med risk för att jag får ett tredje svar. Men på måndag jobbar Pernilla
igen.. läkaren som jobbade då jag skrevs in och som jag tycker bäst om. Så jag
får helt enkelt hålla mig tills dess.
Vad gäller flödesmätningen igår så var det så att när bebisen hickar så går det
inte mäta värdena i huvudet (hjärnan?) ordedntligt, däremot värdet i navelsträngen
var det inga problem att få svar på och allt hade sett bra ut.. imorgon ska vi göra
en ny mätning då det ska göras varannan dag.

Efter ronden kördes en ctg. Idag var det supersvårt att hitta Tvåan, men jag är 
ganska säker på att jag känt honom röra sig idag (har lite svårt att tyda vem av de två
det är som rör sig). Kurvan godkändes iallafall, trots att den varnade två gånger för 
att det ev. kunde vara samma bebis som mättes. 
 
Har även kollat blodtryck, vikt och puls. 
Vikt 71.5kg (betyder att jag gått ner sen senaste mvcbesöket och nu endast väger 1kg 
mer än sist då jag låg inlagd, för hela 6 veckor sen. Så det ligger nog något i att 
bebisarna är alldeles för små.)
Blodtryck 110/80
Puls 65 (Pulsen som annars legat så högt ligger nu mycket, mycket bättre!)
 
 
Nu har jag precis ätit frukost, tagit ett par värktabletter och fått en värmedyna åt fogarna.
Kom hit i onsdags och det är redan fredag.. trots att det inte direkt finns något att 
göra här så går tiden med andra ord väldigt fort! Snart har vi bebisarna hos oss! :)
 
Pratade med min man en gång till igårkväll, innan jag somnade. Han hade då skruvat ihop 
hela nederdelen i tjejernas säng OCH skurit ut och satt fast plywoodskivorna!!
Det betyder att det enda som kvarstår är att sandpappra och lacka/måla den. Det skulle han
ordna ikväll och lovade att sängen ska bli klar under helgen! Jag är i chock! ;)

Inlagd igen. Dag 1.

En sak som jag bara måste klaga på är att här i karlskrona verkar inte läkarna
samarbeta eller prata med varandra. Alla kan allting bäst och vad andra har sagt
spelar ingen roll..
 
 
Idag började dagen med frukost och dusch för att sen fortsätta in i ultraljudsrummet,
där en flödesmätning av navelsträngen skulle göras.
Flödet hos tvilling ett såg bra ut, trots att han sa att mätningarna påverkades av min
oro(?).. inte för att var orolig utan jag var precis som jag brukar..?
Tvilling två gick inte att mäta ordentligt för precis under undersökningen fick den 
hicka och då kan man tydligen inte få några riktiga mått. Men den ville inte sluta
hicka så läkaren gav upp och sa att det såg bra ut..? 
Efteråt kom vi in på att jag skulle göra kejsarsnitt. Det var tydligen inte alls något jag
skulle räkna med för bebisarna kan fortfarande vända sig..(?) 
Att jag är i vecka 35+0, väntar tvillingar, orolig och har velat få det helt bestämt länge
med datum och allt spelade tydligen inte alls någon roll. Jag ska fortsätta gå i ovisshet
fram tills bebisarna vill ut och så får vi ta ställning då till förlossningssätt.
Sen vad gäller att stanna kvar här så är det tydligen inte heller något som är säkert att
jag behöver fortsätta med så länge till. Jag kanske blir hemskickad nästa vecka..
 
Kan inte direkt påstå att detta känns okej. Inte alls faktiskt.
Igår sa läkaren helt tvärtom. 
Läkaren igår verkade ta till sig vad jag sa och förstå mig och mina känslor.
Jag fick till och med ett datum igår. Hon sa att hon hade bokat in ett datum om två
veckor ungefär åt mig då snittet kommer ske OM hon inte lyckats få fram en tid tidigare
än så.. och nu kommer denna läkaren och säger såhär. 
Läkaren igår sa också att jag ska få stanna inlagd för övervakning av tvillingarna ända
tills de ska ta ut dem. Vilket känns skitbra..
men enligt denna läkaren är det tydligen inte så viktigt utan jag kommer kunna åka hem
innan.
Jag hoppas det är en bättre läkare som jobbar imorgon! En läkare som det går att prata
med!
 
En ctg har körts idag också.. den såg fin ut. :) 
Sen har jag vilat massor och bara tagit det lugnt. 
Pratade med man och barn under kvällen.. maken min har faktiskt tagit tag i att köpa en
plywoodskiva till tjejernas säng nu (efter 6 månaders tjat) och han har även införskaffat en
blöjhink åt oss. Han lovade att påbörja det sista bygget av Isabellas del i tjejernas säng 
redan ikväll och att det ska bli klart i helgen. Jag hoppas verkligen att han gör det!
Pratade lite med Miliam med.. han hade varit hemma hos en dagiskompis ett par timmar
idag och lekt.. de hade haft superkul sa han. Sen berättade han att han hade varit med
skolgruppen igår. Som han har längtat efter att bli så stor att han skulle få börja i skolgruppen!
Jag är så glad att allt funkar så bra hemma och att barnen har det så bra! 
Samtidigt känns det så sorgligt att missa detta! 
 

Inlagd igen..

Vandrade bort till mvc vid nio imorse med målet att komma hem med ett snittdatum!
Läkaren mätte och donade en massa.. det visade sig att bebisarna minskat ännu mer
i kurvorna sen förra ultraljudet. Nu låg ettan på -23,8% och tvåan på -34,4%.
Ettan väger nu alltså ca 1946g och lilla tvåan väger endast ca 1675g.
Det såg inte alls bra ut så vi fick helt enkelt åka vidare mot karlskrona och förlossningen.
 
 
En superfin ctg- kurva kördes och jag blev sen visad till rum nummer 7, dvs inte samma
rum som sist utan rummet jämte. 
Efter någon timme kom äntligen doktorn in.
Hon hade bestämt att jag kommer bli inlagd och få stanna inlagd ända till bebisarna 
plockas ut! Nästa gång jag stiger innanför dörrarna hemma är jag alltså fembarnsmamma!!
Fram till de ska plocka ut dem så ska de köra ctg varje dag och flödesmätning varannan..
de ska även göra något ultraljud till för att kolla hur de växer.
Om alla tester fortsätter se bra ut så plockas bebisarna ut om ett par veckor, men om det
blir sämre med dem så kommer snittet bli ännu tidigare.
Något jag åtminstone är helt säker på är att de kommer bli novemberbarn och att de kommer 
senast i vecka 37+.
 

Dag 5 efter permissionen- hemgång.

Nu har jag varit på ultraljud. :)
Bebisarna är fortfarande en av var kön, de mår kanonbra och 
de väger lite över 1300 gram var. Livmodertappen har än en gång
blivit lite mindre och är nu ca 1.9cm lång igen. Samma som då jag blev inlagd.
Men jag ska få åka hem ändå.. däremot ska jag be barnmorskan,
närj ag ska dit på tisdag, att boka in mig till läkaren för att kolla tappen igen 
om någon vecka. 
Minsta lilla jag börjar känna av förvärkar så ska jag åka tillbaka in igen.
 
Nu väntar jag på att vi ska köra ctg, sen kommer maken min och barnen 
för att hämta hem mig. Isabella ligger sjuk i feber och förkylning så idag
är maken hemma och vabbar med henne, så jag slipper vänta till ikväll med
 att bli hämtad. 
 
Nu är ctgn klar och den visade på fina, jämna hjärtslag.. visade även lite, lite
aktivitet av livmodern men det var inte så farligt. :) 
Bt. 111/76
Puls. 103
 
Nu ska jag ringa min man och säga till honom att de kan göra sig i ordning o köra. 

Dag 4 efter permissionen

Under ronden imorse kom läkaren in och sa att han vill göra ett
vaginalt ultraljud på mig för att kolla statusen på livmodertappen och
även ett tillväxtultraljud för att kolla vikten på tvillingarna. 
Han visste inte riktigt om han skulle ha tid för det idag eller om det 
skulle vänta till imorgon. I vilket fall är jag överlycklig! Man kan inte
få se bebisarna för många gånger.. det är lika spännande varje gång!
Likaså livmodertappen är jag spänd på att få status om. Undrar om den
påverkats någonting sen de tog bort mitt sängläge? Tror inte det eftersom
jag inte haft några sammandragningar direkt. Men det ska bli spännande
att få veta säkert! :)

Jag är så avundsjuk på två av tjejerna som jag pratat med mycket under
dagarna här! Bägge två blev igångsatta igår. Den ena blev mamma till en
liten kille i förmiddags och den andra ligger just nu och kämpar i en
förlossningssal och blir mamma till en kille (hon med) under dagen antagligen.
Fy vad jag längtar nu, jag vill också!
 
Idag gick jag in i vecka 30+0. Det känns mycket större än att ex. gå in i v.29+0..
vet inte varför, det skiljer ju bara en vecka. Men det känns ändå mycket närmre
på något sätt. :)
 
Och imorgon ska jag få komma hem! Känns otroligt skönt, men samtidigt kommer
jag att sakna flera av barnmorskorna här. Jag har så många favoriter nu att det
är helt galet! Det känns som jag skiter lite i vem som kommer förlösa tvillingarna
sen, för jag gillar de allihopa och känner mig trygg vem det än blir.
Nästan iallafall. :)
Sålänge jag slipper två av läkarna som jobbar här.. han som jobbade när jag kom
in första gången och en till. Men ja, allra helst hoppas jag att jag slipper träffa någon
läkare alls vid förlossningen.. för då betyder ju det att något skulle vara fel. 

Dag 3 efter permissionen

Inatt har jag inte sovit så bra.. har vaknat ganska många ggr.
Vid tio- tiden kom de sen in och skulle köra en ctg- kurva, de 
gör ju bara det varannan dag nu, men efter att ha letat efter lilla
nummer två i ca en halvtimme så gav barnmorskan upp.. då sprang
hon ut och letade upp läkaren som fick göra ett litet snabbt ultraljud
för att se hur han ligger. Han har nu snurrat runt igen och ligger än 
en gång med huvudet uppåt.. väldigt nära systers rumpa. :P
Sen var det dags att försöka sig på ctgn igen och efter många om och
men blev den godkänd.
Gud vad massa ultraljud vi gjort denna gången.. 7 st än sålänge.. + fyra
stycken vaginala för att kolla på tappen. Och fler kommer det bli. :P 

Idag har jag haft besök av Kim. Superskoj! Skönt att få prata av sig lite
och få röra sig utanför detta rummet en stund. Vi gick nämligen ner 
och fikade i cafeterian. :)
Hon hade med sig både chips, choklad och en gravidtidning till mig. Så 
himla snällt!! Jag är så glad som har så fina vänner som jag har! Kim och
Rebecka som kommit och hälsat på mig och fina Frida som ställde upp
och passade våra barn medans vi åkte in för en och en halv vecka sen.
Samt alla som hela tiden frågar hur det är med mig och bebisarna. Jag är
lyckligt lottad!:)

I tidningen jag fick från Kim läste jag att om man får barn med 18 månaders 
mellanrum eller mindre så kallas de för "pseudotvillingar". Det måste ju 
betyda att vi inte bara kommer ha stämpeln, tvillingföräldrar, fembarnsföräldrar,
storfamilj och unga föräldrar utan vi kan även kalla oss "pseudotrillingföräldrar". 
Coolt. Hahah..;)
 
 
Idag är det förresten 70 dagar kvar till det är beräknat att vi ska bli fembarnsföräldrar.
Det är detsamma som, exakt, tio veckor! 
Men riktigt så länge till tänker jag inte gå gravid minsann. ;) 
 

Dag 2 efter permissionen

Såg att jag glömt skriva resultaten av fredagens prover.
Både ctg och lungröntgen var bra men blodproverna visade brist på
järn och B12, allså sk. järnbristanemi. Har inte tänkt på att kolla upp
det förrän nu och nu insåg jag att detta förklarar en hel del!
 
Blodbrist pga för lite järn (järnbristanemi)
Blodbrist som beror på att man har för lite järn kallas järnbristanemi.
Blodbristen gör att kroppen får mindre syre och hjärtat slår snabbare.
Man blir trött och blek, ibland kan man även bli andfådd eller få yrsel,
huvudvärk och öronsus.
symtom
Man kan känna sig trött och orkeslös
bli yr
bli andfådd lättare
få hjärtklappning
få huvudvärk
få öronsus.
få besvär med slemhinnorna /ex sår i mungiporna, blödningar i tandkött mm)
Vid svår B12- brist
Man kan få svårt att gå
minnesproblem
bli deprimerad
få försämrad syn
 
 
Nu när de kommit fram till detta och jag får tabletter för det så hoppas jag 
det går något sånär fort att få bukt på skiten. Kanske orkar jag faktiskt med
att vara hemma då utan att köra slut på kroppen helt. Det hade ju varit kanon!
 
De ska bara köra ctg varannan dag från nu eftersom att bebisarna mår bra 
därinne i magen.. och det är ju bra. :) 
 

Dag 1 efter permissionen

Igår kväll kom jag tillbaka hit igen efter en helgs permission hemma.
Helgen har varit underbar, tillsammans med familjen, men samtidigt
har jag saknat lugnet på sjukhuset. Fram tills igårkväll..
När vi skulle åka så blev Macimiliam jätteledsen och sa att han inte 
vill att jag ska tillbaka hit.. att han saknar mig så mycket då! 
Sen när vi var framme och skulle säga hej då så bröt han ihop än en 
gång.. likaså Lillan.
Jag pratade med maken när de kommit hem och han sa att de båda 
varit väldigt svårtröstade.. det är så jävla hemskt att höra det! Jag 
ångrar nästan att jag åkte tillbaka hit! Saknar dem mer än någonsin!
 
Idag kom läkaren in och sa att de inte längre är rädda för att bebisarna
ska födas nu. Förvärkarna är under kontroll och helt normala nu och 
livmodertappen såg ju bra ut vid sista ul.. men jag ska få stanna kvar
till fredag eftersom att jag ska få vila lite till innan jag kommer hem till
den stressiga vardagen igen. 
Det känns bra! :)
Jag kommer vara i vecka 30+1 på fredag och på tisdagen sen ska jag till
barnmorskan. Då ska jag be henne boka in ett läkarbesök till åt mig för
säkerhets skull tänkte jag. Ytterligare en vecka senare ska jag på tul nr 2,
då får jag veta ungefär hur stora de små är nu..
det känns ändå tryggt, även om de skulle komma nu. De har ju fått kortison
för lungorna redan för en vecka sen och bara att passera vecka 30 får mig
att känna mig tryggare.
Jag hoppas bebisarna stannar till vecka 34. Egentligen vill jag väl att de ska
stanna till runt den 15 november (v.36+0) så att jag hinner gå på premiären 
av senaste twilight- filmen. Men samtidigt så vet jag inte om jag palla det. 
Tänk hur stor man kommer vara då.. och hur extremt tungt det kommer vara.
I den veckan kommer jag ju ha typ 4-5kg bebis i magen + allt vatten och sådär.
För att inte tala om foglossningen!
Nej, vi får väl se.. det är ju faktiskt inte så länge till egentligen.
Barnmorskorna tycker det är "ok" om bebisarna kommer i vecka 34. Idag är 
det exakt 1 månad kvar dit. Det går galet fort! 

Tvillingar 2012

23 ÅR OCH MAMMA TILL FEM BARN. TROTS SKYDD FICK VI DEN 10 APRIL 2012 REDA PÅ ATT VI SKULLE BLI FÖRÄLDRAR FÖR FJÄRDE GÅNGEN OCH ETT TIDIGT VUL DEN 2 MAJ VISADE ATT DET VAR TVILLINGAR SOM VÄNTADE! DE FÖDDES MED AKUTSNITT DEN 17 NOVEMBER 2012 I VECKA 36+2. ♥



RSS 2.0