Vecka 36 (35+)
Galet vad tiden går!
Trots att jag ligger inlagd igen så går tiden ruskigt fort! Alla säger hela tiden "Vad drygt för dig!"
men alltså,. nej, det är inte drygt. Inte alls! Tiden springer iväg även här..
Mina dagar består av att vila, sitta vid datorn. äta, kissa massor och se på tv.
Hade jag varit hemma så hade även stress kunnat läggas till på den listan, ja och vila hade kunnat
strykas. Så därför känns det nästan lite skönt att vara här nu de sista veckorna.
Det är bara ca två veckor kvar tills jag ska snittas nu.. fram tills dess ska jag vara här.
Jag ska försöka vila så mycket det bara går!
Pengar har jag inte direkt i överflöd just nu, men den 20e kommer barnbidraget in och då tänkte
Pengar har jag inte direkt i överflöd just nu, men den 20e kommer barnbidraget in och då tänkte
jag ta mig in till stan några timmar för att kika efter lite mer pyttebebiskläder. Kanske är utbudet
lite större här än hemma och bebisarna kommer ju verkligen vara pyttesmå.
Max 2kg tror läkarna de kommer väga.. så det dröjer nog innan de kan ha stl. 50 i kläder.
Ja, jag ligger ju inte inlagd i strikt sängläge som jag gjorde sist.. anledningen till att jag ligger
inne denna gången är ju för att bebisarna är så himla små och läkarna vill ha koll på dem.
Därför får jag komma och gå lite som jag vill här. Jag får gärna åka hem över dagen om jag så vill,
eller ta en promenad ute/ gå på stan. Sätter det igång så gör det.. då tar de ut bebisarna.
Det är inte så att det inte får sätta igång!
Men jag känner ju inga som bor här längre så jag har ingen att träffa.. och eftersom jag inte direkt
Men jag känner ju inga som bor här längre så jag har ingen att träffa.. och eftersom jag inte direkt
har rört på mig de senaste veckorna så är inte konditionen/fogarna vad de borde vara så det
blir mest att jag sitter/ligger på mitt rum.
Men vad gör det? Lika bra att ta tillfälle i akt, det är ju i stort sett min sista vila på 18 år! ;)
Vecka 35 (34+)
Som jag skrev innan idag så har jag varit på läkarbesök om snitt nu..
Ettan ligger i fotläge och tvåan ligger i säte.
Så till min fasa är det nu bestämt, till 100%, att det kommer bli snitt.
Jag är livrädd!
Förutom det (och allt annat) så har slemproppen lossnat helt, det rinner en
massa slemmiga/vattniga flytningar hela tiden, magen känns ruggigt spänd
hela tiden, foglossningen blir bara värre och jag har fått navelbråck.
Alltså.. allvarligt. När man trodde att det inte var mer som kunde gå emot en.
Men ja.. nu är det ju så att detta är min sista graviditet, så kanske är det bra
att den är ett rent helvete. Då kommer jag ju iallafall inte sakna att vara gravid
igen efter denna gången. Har ju annars en tendens att sakna det som bara den.
På onsdag ska jag på tillväxtultraljud igen.
Vecka 34 (33+)
Det märks att det börjar närma sig nu.
Jag får fortfarande en massa slempropp på pappret vid varje toabesök
och förvärkarna/molvärken består. Det är dubbelt så värre (heter det så?)
än då när jag blev inlagd. Det märks att det är nära..
Även foglossningen är värre än någonsin sen igårkväll. Jag har så in i helvete
ont att jag knappt klarar av att röra mig! Fruktansvärt!
Sa ju för ett par veckor sen att jag skulle börja dricka hallonbladste för att
försöka minska blödningarna efter förlossningen. Det har jag ännu inte blivit
färdig att börja med, men det är väl lika bra jag gör det nu.
Jag känner hur lilla ettan fortfarande ligger med rumpan.. eller nej, fötterna(!)
neråt. Det betyder att om förlossningen skulle sätta igång de närmsta dagarna
så skulle det bli snitt. Det skrämmer mig.
Jag har fött tre barn naturligt.. det är det som är min grej. Inte snitt.
Jag vill inte att någon ska skära i mig, jag vill inte ha en massa bedövningar
och jag vill inte ha ett är på magen som aldrig kommer försvinna.
Jag vill för fanken inte ha några bristningar så då vill jag givetvis inte heller
Jag vill för fanken inte ha några bristningar så då vill jag givetvis inte heller
ha ett är efter kejsarsnitt!
Apropå bristningar så upptäckte jag i förrgår att jag fått en första sådan på
Apropå bristningar så upptäckte jag i förrgår att jag fått en första sådan på
magen. Helvete. Fjärde graviditeten och med bara några veckor kvar, kanske
till och med dagar... och då dyker en sån jävel upp.
Barnmorskan v.33+5
125-130 slag/ minut på bägge två
120/75 Bt
37cm Sf
+16 kg
110 hb
Ettan ligger fortfarande i säte
Diskuterade snitt med min barnmorska. Jag förklarade att det är något jag är "rädd"
inför. Att det är något som jag allra helst inte vill genomgå, men med tanke på att
ettan ligger som den gör så är risken rätt stor att jag inte kommer ha något annat val.
Och eftersom jag känner som jag gör så vill jag ha en snittid inbokad så snart som
möjligt, så att jag kommer ha ett par veckor att förbereda mig mentalt för detta.
Efter att jag klagat och varit nära att börja gråta flera gånger så verkade hon tillslut
förstå att jag menar allvar. Så hon bokade in mig till läkaren på måndag för att få en
tid för kejsarsnitt. Jag hoppas verkligen han har samma förståelse..
jag menar, skulle det bli snitt så är det bara ca 3-4 veckor till. MAX.. och det är nog
vad jag behöver för att förbereda mig.
Skulle det sen vara så att ettan vänder sig så är det ju bara att avboka tiden.
Huvudsaken måste väl ändå vara att jag och min man ska få vara så trygga som möjligt?
Huvudsaken måste väl ändå vara att jag och min man ska få vara så trygga som möjligt?
Vecka 33 (32+)
Jag tycker att magen stannat av.. men jag vet inte.
De senaste dagarna har jag gjort alldeles för mycket hemma. Det märks
på kroppen.. jag är totalt orkeslös. Jag vill städa och dona en massa, men
kroppen är helt slutkörd! Det är knappt så jag orkar lyfta ett glas.
Fogarna värker och jag sover sjukt dåligt! Jag vaknar vid varje rörelse och jag
behöver kissa minst tre gånger varje natt. Efter att jag vaknat så är det nästintill
omöjligt att somna om.. det tar en halvtimme, minst!
Idag har jag varit vaken sen fem eftersom att jag inte kunde somna om efteråt.
Jag längtar mer än någonsin på att graviditeten och allt som kommer med den
ska vara över! Men samtidigt försöker jag se ljust på detta och ta tillvara på varje
minut då det är mysigt.. alla rörelser. Det är ju trots allt min sista graviditet!
Sen igår har magen varit helt upp och ner.. vet inte hur många gånger jag varit
tvungen att gå på toa.. möjligt att det hänger ihop med förrådsstädningen det också.
Därför försöker jag ta det så lugnt som möjligt idag (32+5) och bara vila.
Förresten så har den där bruna randen börjat synas på magen nu. Den hade jag
när jag väntade Miliam med, men inte med tjejerna. Den sitter ovanför naveln, precis
där pojken ligger.. så för mig stämmer den där pojkskrocken. ;)
Vecka 32 (31+)
Förvärkarna har kommit tillbaka och blivit värre igen nu.. emellanåt gör de riktigt ont,
men de är inte regelbundna för fem öre utan det kan komma tre inom loppet av tio
minuter för att sen försvinna och inte komma tillbaka förrän timmar senare. Så jag
tror inte att det är något som är på gång än på några veckor.
Har varit på ultraljud och vaginalt ultraljud idag (16/10).
Det vaginala visade att livmodertappen fortfarande är runt 20mm lång och har alltså
inte påverkats sen senaste ultraljudet för 11 dagar sen. Det är ju bra! :)
Det vanliga ultraljudet visade att vi kommer få två småttingar.
Det vanliga ultraljudet visade att vi kommer få två småttingar.
Ettan väger nu 1516g +-, vilket betyder 21,2% mindre än genomsnittet på en "enling"
i samma vecka.
Tvåan väger nu 1438g +-, vilket betyder 25,3% mindre än genomsnittet på en "enling"
i samma vecka.
Men detta är helt normala vikter när det gäller tvillingar, så länge de följer varandra så
spelar det inte så stor roll om de är stora eller små sa läkaren.
Vid tul1 och första ultraljudet när jag var inlagd så låg tvåan och bresade med benen o
visade stolt upp en pung medan ettans kön var supersvårt att se men gissades vara men
flicka. Men vid andra ultraljudet när jag låg inlagd så hade ju ettan en tydlig pung medan
tvåans kön inte gick att se.
Idag hade tvåan än en gång en pung som stolt visades upp, medan ettans kön inte gick
att se alls då "den" låg med rumpan neråt.
Så nu är jag ännu en gång väldigt osäker på om det är en av varje eller om det är två killar.
Så nu är jag ännu en gång väldigt osäker på om det är en av varje eller om det är två killar.
Denna läkaren sa dock att de kan byta plats med varandra.
Alla andra läkare har sagt tvärtom, att de inte kan byta plats med varandra.
Ska bli spännande att se vid förlossningen! Vi har lite fått som vi båda velat nu känns det som.
Maken ville ju ha reda på kön, men det ville inte jag.. nu vet vi en av dem till 100% säkerhet
och är osäkra på den andra.
Appropå att ettan lagt sig i säte, alltså med rumpan neråt, så är jag väldigt orolig över detta nu.
Jag tänker lite som så att även om de är små därinne så är de ju faktiskt två stycken och det
borde ju betyda att de har rätt snålt med plats att vända sig på vid detta laget.
Tänk om ettan inte vänder sig om igen..? Då kommer jag bli tvungen att snittas... för även om
Tänk om ettan inte vänder sig om igen..? Då kommer jag bli tvungen att snittas... för även om
jag känner att jag egentligen vill försöka föda ändå så vet jag inte om jag verkligen vågar det.
Men det är ett senare problem.. kanske oroar jag mig bara i onödan.
Jämförelse vecka 30
Vecka 31 (30+)
Har inte orkat ta några ordentliga foton denna veckan så det får räcka med
en mobilbild..
Jag har fått komma hem från sjukhuset nu. Sista undersökningen innan
hemgång vidade en livmodertapp på 19mm, samma som när jag blev inlagd,
men jag fick ändå åka hem. Dock skulle jag komma in igen om jag känner av
förvärkar. Jag har känt av förvärkar, men det är inte så farligt så jag orkar inte
fara ända till karlskrona för att antagligen bli hemskickad igen.
Foglossningen är värre än någonsin! Har aldrig, aldrig varit med om något liknande.
Med Isabella hade jag ont! Så ont att jag inte orkade mer utan började göra allt
för att få ut henne. Denna gången är det 10 ggr värre och jag är minst 3-4 veckor
ifrån att försöka gå igång förlossningen.
Att idag gå till dagis med barnen var en riktig pina.. likaså var kvällen efter att ha
tillbringat ett par timmar ute under kulturnatten. Det är knappt så jag kan röra mig
utan att det känns som någon sparkat mig, det hårdaste de kan med stålhätta,
mellan benen! Det enda läkaren kan hjälpa mig med för smärtan är starkare medicin..
så idag har jag hämtat ut citodon. Har inte jättehöga förväntningar om det eftersom
det inte direkt hjälpte mig när jag låg inlagd.. men det är värt ett försök.
Hoppas det åtminstone hjälper för någon timme medans jag lämnar barnen på dagis. :)
Var på "vecka 31- kontroll" hos barnmorskan idag.
140 slag/ minut & 132 slag/ minut
110/75 Bt
35cm Sf
+15 kg
Om en vecka ska jag på vaginalt ultraljud för att kolla livmodertappen samt tillväxtultraljud
för att kolla så tvillingarna håller vikten. :) Ska även prata med läkaren om intyg till dagis-
att jag skulle behöva utöka tiderna så fort som möjligt så att maken kan lämna o hämta
barnen.
Folk säger att graviditet inte är någon sjukdom..
ändå trycker jag i mig 1 Behepan, 1 Folsyra, 2 järntabletter och värktabletter
(tidigare alvedon, men numera citodon 1-3ggr/ dag) eftersom jag har järnbrist,
b12- brist och jävligt smärtsam foglossning. Hmm...
Vecka 30 (29+)
Har glömt uppdatera veckorna eftersom jag haft annat att tänka på..
och nu efter att de uppdaterat blogg.se så vet jag inte hur man ändrar
datumet på inlägget så det hamnar rätt (27 sept). Men men..
de har lyckats stoppa upp det bra, men ligger fortfarande kvar ett tag till,
dock med helgpermis mellan 28-30 september. Det var underbart att få träffa
barnen igen efter att ha varit ifrån dem en hel vecka.. men att sen åter säga hej då
till dem för att än en gång lämna dem var en pina! Något av det värsta jag varit med
om psykiskt!
Kroppsmässigt så mår jag bra Har inga förvärkar direkt och livmodertappen har
hårdnat igen och därmed blivit längre. Har inte de direkta måtten i huvudet, men har
för mig den var runt 3cm igen nu.. och det är ju bra! :)
Bebis nr1 har åkt upp lite igen nu när jag varit sängliggande och därmed har inte
tappen belastats något.. så nu är inte magen "nedsjunken" längre.
Däremot har fogarna börjat spöka rätt rejält igen och huvudvärken kvarstår.
Likaså har huvudvärken kommit tillbaka igen efter ett par dagars uppehåll och även
Likaså har huvudvärken kommit tillbaka igen efter ett par dagars uppehåll och även
den höga pulsen.
Den höga pulsen beror nog på att ajg har brist på b12, och jag har fått tabletter för det
sen i söndags så jag hoppas att de snart ska ha effekt.
Vecka 29 (28+)
Har glömt uppdatera veckorna eftersom jag haft annat att tänka på..
och nu efter att de uppdaterat blogg.se så vet jag inte hur man ändrar
datumet på inlägget så det hamnar rätt (20 sept). Men men..
Har väldigt mycket förvärkar och slemmar en hel del fortfarande..
efter att ha blivit hemskickad från förlossningen den 19e så valde vi den
21 att åka tillbaka in och fick då konstaterat att jag haft "rätt".
Livmodertappen påverkas av förvärkarna.
Den 31/8 var livmodertappen 43cm lång.
Den 19/9 var livmodertappen 27cm lång.
Den 21/9 var livmodertappen 17-19cm lång.
Blev inlagd för observation och för att stoppa upp förlossningen.
Det kan man läsa mer om under kategorin "inlagd på förlossningen".
Det kan man läsa mer om under kategorin "inlagd på förlossningen".
Vecka 28 (27+)
Har väldigt mycket sammandragningar dygnet runt, vilket börjar bli väldigt jobbigt.
När jag väntade Isabella stod jag inte ut i mer än några dagar förrän jag gjorde allt
för att få igång förlossningen. Men då kom ju inte förvärkarna förrän i vecka 36 heller..
nu är jag ju bara i vecka 27 och det är alldeles för tidigt för att försöka få igång en förlossning.
Hoppas resterande veckor går fort och att de väljer o komma ut först i mitten av november!
Fogar, ischias och ligament mår inte heller speciellt bra. Värst är det om kvällarna och nätterna.
Imorgon är det dags för första tillväxtultraljudet.. och därefter ska jag gå på ett TUL i månaden.
Är superspänd och nyfiken.. undrar hur stora de är nu! :D
Är också väldigt nyciken på vad det är för kön på de två bebisarna där inne.. tänk om de skulle
kunna se det imorgon..?
Jag som egentligen inte vill veta står nu ändå och tänker tanken på att fråga imorgon.
Men nej, jag ska försöka hålla mig..! :)
Vecka 27 (26+)
Har inte hunnit fota magen för en uppdatering denna veckan, inte förrän nu,
pga att jag fått tillbaka den där "städmanin".. och det är ju lika bra att
passa på att få lite gjort innan den försvinner igen. ;)
Jag mår, förutom foglossningen som bara blir värre, bra fortfarande.
Jag mår, förutom foglossningen som bara blir värre, bra fortfarande.
Svettas gör jag rätt mkt.. jag är inte van vid det så det är något jag tycker
är pissjobbigt. Hoppas det går över när bebisarna är ute så det inte är något
som kommer bli bestående hädanefter.
Endel förvärkar har jag haft, men det är inte värre än att det känns "nyttigt".
Endel förvärkar har jag haft, men det är inte värre än att det känns "nyttigt".
Det är ju bara bra att kroppen förbereder sig. :)
Idag har jag varit hos barnmorskan och gjort glukosbelastning samt vanlig koll.
Resultatet blev:
6,8 i glukos
110/70 Bt
31 cm Sf
110/70 Bt
31 cm Sf
+13 kg
Tv höger: 146 slag/ minut
Tv vänster: 140 slag/ minut
Tv vänster: 140 slag/ minut
Om en vecka väntar första tillväxtultraljudet. Jag är superspänd!
Det är alltid lika skoj att få se bebisarna och få se att de mår bra o växer som de ska. :)
Det är alltid lika skoj att få se bebisarna och få se att de mår bra o växer som de ska. :)
Vecka 26 (25+)
Denna veckan var det dags för barnmorskebesök, den 31e (25+1).
101-104 Hb
105/65 Bt
29 Sf
+11 kg
101-104 Hb
105/65 Bt
29 Sf
+11 kg
43mm Livmodertapp
100% sjukskriven fram till 2 nov (vecka 34+) pga foglossning.
Vi försökte lyssna på de små hjärtanen, men fick inte in några bra ljud så 100% sjukskriven fram till 2 nov (vecka 34+) pga foglossning.
barnmorskan frågade om jag istället ville kolla dem lite snabbt med ul..
ja, absolut inte mig emot. ;)
Jag fick inga hjärtljudssiffror direkt (den ena fick vi in o den låg på ca 135/min),
men jag fick istället se de små tickande hjärtanen och det är såå mycket bättre!
Fick även se den vänstra bebisens lilla ansiktsprofil. Helt perfekt såklart! ♥
Jag har väldigt ont i fogarna till och från.. ibland känner jag inte av det alls,0
men andra dagar kan jag varken gå, stå eller sitta.
Det är kämpigt att ta barnen till dagis så maken har börjat med att åtminstone
hämta dem så jag slipper den rundan.
Ska gå inom försäkringskassan i veckan och se om det finns någon möjlighet till
ersättning som sjukskriven för mig, och därmed också möjlighet till att ändra
dagistiderna så maken både kan hämta och lämna..
Går förresten in på tvåsiffrigt denna veckan! ♥
Vecka 25 (24+)
Fy satan vad fogarna har börjat kännas nu.
Igårkväll fick min man agera personlig assistent åt mig eftersom jag varken
klarade av att gå ut till toaletten själv eller att vända mig om i soffan.
Anledningen till att det var så förbannat illa? -Jag gick till och från dagis med barnen
samt en liten runda på stan i jakt på prematurkläder och höstmössor.
Ska det fortsätta såhär så vet jag inte hur fanken jag ska klara ca tre månader till!
Jag tänkte att jag ska prata med barnomsorgschefen nästa vecka om ifall det
går att lösa så barnen får gå andra tider på dagis, så att jag bara behöver lämna
dem och deras pappa sen kan hämta efter jobbet. Hoppas det går att få någon
form av dispens. :)
Bebisarna sparkar inte riktigt lika mycket längre, men jag känner dem ändå varje
dag som tur är. :) Kanske är det så att det redan börjar bli lite småtrångt?
De är ju ändå ca 30cm långa nu och väger i ca 600g var.
Jag har alltså över en halvmeter/ 1,2 kg bebis i magen redan nu. ;P
Har också börjat inse att det inte är speciellt konstigt att jag har så ont, det vore ju
snarare lite lustigt om kroppen inte skulle ta stryk av att bära fem bebisar i sig inom
loppet av 6 år. :S
Vecka 24 (23+)
De säger att man ska planera som om bebisarna skulle komma i vecka 25
när man väntar tvillingar. Vi har dock varit väldigt dåliga på det där...
men nu så..! Nu är babyskydden införskaffade, likaså babyfiltar, "badsitsar",
vetenallar, snuttefiltar, nappar, amningskupor och bindor.
Ny amningskudde och tossor till vintern ordnade vi för några veckor sen..
det enda som återstår nu är väl egentligen en lösning till vagnen (så att det
får plats tre barn i den sen), lite prematur/stl. 50- kläder och en varsin overall.
Ja och blöjor o sådant då.. men det är ju inte så viktigt, det är sånt man kan
köpa på vägen hem från bb. :)
Tänkte hämta ut den där babyboxen också och då även en ny blöjhink.
De börjar lukta illa så himla fort så om man ändå kan få en ny gratis
så varför inte? ;)
Förvärkar har jag börjat känna av en del nu och orken är som bortflugen.
Jag hade kunnat sova många timmar om dagen och det där allmändagiset som
startar på torsdag för de två stora barnen är väldigt efterlängtat!
Foglossningen känner jag av varje dag, men det är absolut inte värre än att jag
står ut! Bebisarna sparkas och rör på sig flera gånger om dagen. Man kan
känna hur de väcker varandra därinne och sen lever rövare. ;)
Några fullträffar på revbenen har de också fått in, redan. :P
Jag mätte sf- måttet på mig själv för en vecka sen och fick det då till hela 27cm.
Undrar om det verkligen kan stämma? Det är ju gigantiskt för att bara vara i vecka
22+5. :P haha.
Babyskydden nytvättade och fina. Det fick bli två "Brio primo", dock bara
med bilinsats till den ena.. men vi ska köpa ett till den andra med. :)
Vecka 23 (22+)
Vecka 22 nu då.. sjukt hur fort veckorna går.. snart är vi fembarnsföräldrar!
Jag mår väldigt bra, lite ont emellanåt.. i ben och fogar, men inte så farligt.
Energi har kommit från någonstans och jag försöker ta till vara på det så mycket som möjligt!
I en och en halv vecka så har jag konstigt nog lyckats hålla det städat och fint här hemma,
får se hur länge det håller i sig innan det vänder igen.
Bebisarna sparkar mycket och hårt.. hela magen rör sig och de verkar ha fått in något sånär
av ett sovmönster. Samma mönster bägga två eftersom att de väcker varandra. :)
